Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gunnar Qvenild

Precis som säkert många andra barn tyckte vi att pappa kunde och visste allt när vi var små.

Annons

Som vuxna kunde vi konstatera att han kunde och visste mycket, men inte allt. Men visste han inte, så visade han hur man sökte efter svaren. ”Pappa var vetgirig”, säger mamma. Han hade mycket humor, värme, var hjälpsam och kunde även ta emot hjälp. Gunnar var en omtyckt yrkesman och många är de som sagt att tandläkarrädslan botades hos honom.

Både mamma och pappa dansade gärna och han lärde storasyster att dansa både foxtrot och bugg. Dansen har varit och är en källa till mycket glädje. Han hade en ängels tålamod med oss barn när han lärde oss åka skidor. Då kändes backen enormt brant och lång – i dag kan vi se att där knappt är styrfart och det tar bara några svängar för en vuxen att komma ner.

Pappa har alltid haft ett stort social umgänge och varit aktiv i många föreningar. Han har tränat tisdagar och lördagsmorgnar i över fyrtio år och ända fram till sin sista vecka. Mamma och pappa tränade även tillsammans och promenerade ofta. Inom DG, Dundergubbarna, hände mycket roligt, som hela familjen deltagit i, i olika omfattning; skidtävlingar, fältsport, fester, rally. Han älskade att köra fort.

Viktiga saker förutom familj och vänner var stugan på Vemdalsskalet, Jölhögen i norska fjällen och Alskär i Norrtälje. På Skalet firade vi jul och påsk och det var också där vi hade samlats inför påsken då pappa plötsligt fick åka in till sjukhuset. Där somnade han in dagen efter med oss vid sin sida.

Vi kommer att sakna honom men vi vet att han har det bra. Hans själ är fri och kan ta vägen dit den vill. Vi ses sen älskade make, pappa, morfar och svärfar.

Mer läsning

Annons