Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gunnar Eriksson

Nu är livsresan slut och målet nått, det han talat om, sjungit om, arbetat för och längtat till.

Annons

Gunnar Eriksson föddes i Norråker, Tåsjö socken 1916, och syskonskaran kom att bestå av två bröder och två systrar. Hemmet präglades av strävsamhet och barnen fick tidigt ta ansvar för det gemensamma arbetet.

När Gunnar slutat skolan började arbetslivet och för hans del blev det snickeriarbete. Han blev en omvittnat skicklig hantverkare med begåvning både för konstruktion och för praktiskt utförande.

Som en ung man gjorde Gunnar sitt livsval då han kom till personlig tro på Gud och lät döpa sig. Det präglade resten av hans liv och han blev en profil i bygden genom sin tro och sitt engagemang.

Han träffade så småningom Irma, den unga kvinna som blev hans hjärteval och de gifte sig 1950. Familjen utökades med två barn, Barbro och Lars-Gunnar, som blev sina föräldrars ögonstenar. När barnen själva bildade familjer kom de sju barnbarnen att fördjupa Irmas och Gunnars familjelycka.

Hembygden låg Gunnar varmt om hjärtat. Han kunde med stor detaljrikedom återge händelser och skeenden. Genom sin mors omfattande fotodokumentation av miljöer och personer kunde han ge stort innehåll åt sina berättelser. Nu kan hans barn föra berättelserna vidare.

När Sionförsamlingen 1958 bildades av 28 personer som tog sin personliga tro på allvar i ett konkret ansvarstagande valdes Gunnar till ordförande och föreståndare. När de kom på personligt besök till Sion för att berätta om sitt strapatsrika och intressanta arbete, togs de många gånger emot som gäster i Irmas och Gunnars hem.

1959 invigdes Betelkapellet i Tjärnmyrberget, byggt och inrett av den nybildade församlingens medlemmar med Gunnar som kompetent ledare för byggnationerna.

Gunnar är för många deras söndagsskolefarbror som berättade om Jesus, barnavännen, och sjöng med barnen till eget ackompanjemang på mandolin.

Gunnar hade en konstnärlig begåvning och ett av hans verk var den bild som under många år prydde talarstolen i Sion. Motivet var en jordglob och framför den en uppslagen bibel. Den bilden utgjorde ett sant uttryck för hans djupaste livsinnehåll parat med alla varma förböner för bygden och dess invånare.

Gunnar Eriksson fick en kärleksfull och god omvårdnad av sin Irma de sista åren när hans egna krafter allt mer avtog. De båda flyttade till äldreboendet några minuters promenad från det egna huset. När slutet så kom fanns hon vad hans sida medan det i angränsande samlingsrum pågick en gudstjänst. En avslutning helt i samklang med Gunnars livsval.

Inger

 

Mer läsning

Annons