Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Glada Anna målar fortfarande med svärta

/
  • Det var fullsatt på Gamla teatern när Anna Ternheim kom till stan. Körsångerskan Nina Kinert stod även för kvällens öppningsakt.
  • Anna Ternheim växlar mellan piano och gitarr, mellan stor dramatik och avskalat.

En av Anna Ternheims största styrkor är att hon kan konsten att skapa en alldeles speciell sinnestämning i ett rum. Onsdagskvällen på Gamla teatern i Östersund handlade om kärlekens många ansikten. Ternheim målar fortfarande med svärta, men är själv uppsluppen.

Annons

Anna Ternheim, den särpräglade rösten från Sollentuna, har själv berättat att hon tvingades visa leg på Grammisgalan trots att hon året innan hade vunnit grammisar i två kategorier. Och det är väl lite så man har sett Anna Ternheim; en enormt skicklig musiker, sångerska och låtskrivare, i övrigt lika anonym och utstickande som en gråsten.

Men i år har det hänt något. Ja, jag vet inte om det började i år, men det är i alla fall nu det märks en avgörande skillnad. Anna Ternheim anno 2009 är glad och kommunikativ utan att göra avkall på sin intrigitet. Det känns som om hon äntligen har tagit sin självklara plats som en av Sveriges största artister. (Ärligt talat förstod jag aldrig den där huvtröjsperioden.)

Det tredje albumet ”Leaving on a mayday” är producerad tillsammans med inneproducenten Björn Yttling och kretsar kring kärlekens många olika ansikten; kärleken som förgör och tvingar till uppoffringar (”Damaged ones”). Men också kärleken som en utsträckt hand för en drunknande (”No I don't remember”). I låten ”What have I done” lyckas hon återskapa en ljudbild av full desperation när hon ropar ut orden: I hope you feel the way I do/I hope you give yourself up too”/ I'm damned to feel the way I do.”

Några gamla pärlor bjuds det också på, däribland ”Somebody outside”, ”To be gone” och ”I'll follow you tonight”.

Anna Ternheim växlar mellan piano och gitarr, mellan stor dramatik och avskalat. Hela konserten är magnetiskt suggestiv, och vackert ljusgrå som en tidig vårmorgon direkt från krogen. Med massor av känslor, men utan någon sommarkärlek i sikte.

I ett av extranumren får hon sällskap på scenen av en stor tjejkör i form av musikesteterna från gymnasieskolan Vittra. Tillsammans ger de låten ”Summer rain”. Greppet att använda sig av lokala förmågor på plats är tydligen en röd tråd genom hela Ternheims turné. Körslaget nästa?

Mer läsning

Annons