Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Glad att jag hade fel

Annons

Hade inte precis alla rätt i går.

Först gick jag på ryktet, att inte bara Björndalen utan också Emil Hegle Svendsen, skulle avstå från start.

Synd på fler sätt att det bara var ett rykte.

Sedan hade jag på min blogg påstått att sprint, trots att Bergman låg fyra sammanlagt, inte är svenskarnas bästa gren.

I det fallet är jag förstås glad över att jag hade fel.

Om jag nu hade fel. Jaktstart i morgon och masstart på söndag kan ju betyda att sprint visst är blågults sämsta gren just nu.

Vi kan ju alltid hoppas trots vetskapen att Ferrys andraplats och Bergmans fjärde plats i en och samma tävling blir svårt att överträffa.

Trots att det mesta i går var uppåt i det svenska laget – David Ekholms starka insats gladde också – så är det lite trist att det finns en hel del orosmoln i horisonten.

Dels har vi det här med världscupens vara eller inte vara i Östersund.

Det svenska förbundet har klart deklarerat ända sedan ordförande Björn Eriksson gick ut i LT i samband med decembertävlingarna i Östersund att de måste ha mycket större stöd från kommun och andra sponsorer för att klara arrangemangen.

Dels har vi, vilket mycket hänger samman med ovanstående, alla signaler om att förbundet balanserar på en mycket skör ekonomisk tråd.

Staffan Eklunds signaler om att det internationella tävlingsprogrammet är snudd på ogenomförbart för svensk del är onekligen alarmerande.

Att det ekonomiska klimatet är tufft för de aktiva svenskarna framgick också av min intervju med Carl Johan Bergman häromdagen.

Utan att vi gick in på siffror konstaterade han att han för sin del klarat säsongen bra tack vare att han kört in prispengar, men att klimatet är tufft för de som behöver personliga sponsorer för att få en säsong att gå runt.

Vi får väl se vad som händer. Andra i sammanhanget små nationer får grubbla över och försöka lösa sina egna problem bäst dom vill. Eller också inte.

Nog lär IBU tänka till och agera om signaler kommer från flera länder om att de inte mäktar med ett för dyrt tävlingsprogram.

För svensk del kan kanske ett gyllene VM med stjärngnistrande förhoppningar inför OS i Vancouver lösa alla knutar. Som det svenska laget far fram just nu är det ju alltid någon som lyckas och med det stora intresse, visat via tittarmätningar, som laget och sporten drar så lär det ju kunna gå upp talgdankar även hos finanskrisande storföretag om att skidskytte nog inte är så illa att förknippas med.

Två spännande tävlingsdagar återstår här i Antholz/Anterselva. Tror fortfarande att det är dags för Anna Carin Olofsson att slå till.

Inte för att det gör något, i och för sig, om hon väntar med årets första topplacering ända fram till VM, men jag tror inte att hon gör det.

I dag är det nog ändå Ferry och Bergman som får göra jobbet i jaktstarten.

Denne Tomasz Sikora, den 35-årige polacken, är en filur alldeles för sig. Tystlåten, försynt och uppenbarligen endast polsktalande, åker han år efter år in på den ena topplaceringen efter den andra.

Trots att ingen räknar med honom.

– Det är faktiskt sant. Till och med vi aktiva blir ständigt överraskade när han gång på gång smugit upp i toppen av prislistan trots att han gör det år efter år, säger Carl Johan Bergman.

G... om jag nu hade fel. Jaktstart i morgon och masstart på söndag kan ju betyda att sprint visst är blågults sämsta gren just nu.

Mer läsning

Annons