Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

GI Joe – The rise of Cobra

/
  • Byung-hun Lee och Sienna Miller spelar Storm Shadow och Baronessan i ”GI Joe: The rise of Cobra”.  Foto: Frank Masi/UIP

Genre: Action

Sverigepremiär: I onsdags

Med: Channing Tatum, Sienna Miller, Christopher Ecclestone med flera

Regi: Stephen Sommers

Speltid: 1 tim 57 min

Censur: 11 år

Annons

Betyg: 1 2009 fortsätter att vara året då nostalgiker kan vältra sig i minnen från sin barndom. Först kom rymdfigurerna i ”Star Trek” tillbaka till vita duken, därefter gjorde Transformers entré och nu är det alltså dags för GI Joe att dra in pengar åt filmbolagen. Och det är väl bara att gratulera, i USA drog filmen in så pass många miljoner under premiärhelgen att det redan talas om en uppföljare.

Det ska också tilläggas att filmbolaget valde att inte visa filmen för recensenter på andra sidan Atlanten.

”GI Joe – The rise of Cobra” bjuder på Channing Tatum, skådespelaren vars största talang är att han kan spänna käkarna, en ”spexig” sidekick med skämt hämtade från ”Polisskolan”-filmerna, Sienna Miller i en tajt lädertrikå och dataanimeringar som stundtals är så dåliga att de lockar till skratt. (Filmen innehåller till exempel en panikslagen isbjörn som inte ens skulle platsa i en tecknad film.) De som uppskattade regissören Stephen Sommers tidigare verk ”Mumien” och ”Mumiens återkomst” bjuds dessutom på en skymt av ”Mumien”-stjärnan Brendan Fraser i en minimal biroll.

Handlingen kretsar kring den korrumperade vapenhandlaren Destro som vill ödelägga världen med hjälp av nanoider, bäst beskrivna som elektroniska termiter som äter allt de kommer över. Den superhemliga internationella specialstyrkan GI Joe jagar Destro runt hela världen för att förhindra undergången.

Att de på vägen mot sitt mål bland annat kör ihjäl tusentals människor i centrala Paris är smällar man får ta.

Den enformiga jakten mixas med omotiverade tillbakablickar där karaktärerna presenteras. Tyvärr är rollfigurerna så pass anonyma att engagemanget inte griper tag förrän i filmens allra sista scen, som tyvärr bäddar för en uppföljare.

Mer läsning

Annons