Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

GåtanBirgit Nilssonlever vidare

/
  • Birgit Nilssons var en av världens absolut mest framgångsrika sopraner. Här på en bild från 1964. Foto: Gunnar Westerlind/Scanpix
  • Birgit Nilsson i en av sina paradroller, som Turandot 1958.
  • När Birgit Nilsson firade sin 80-årsdag hyllades hon på Kungliga Operan i Stockholm. Foto: Leif R Jansson
  • Birgit Nilsson föddes på gården Svenstad i Skåne. Här hade hon sin mentala bas, trots att hon var en superstjärna med världen som arbetsfält. Foto: Leif R Jansson/Scanpix

Hon var den ultimata operadivan, men också en skånsk gräbba med fötterna stadigt placerade i betåkern. Från andra sidan graven fortsätter Birgit Nilsson att gäcka omgivningen. Med ett gigantiskt operapris och ett museum har hon sett till att ingen glömmer bort La Nilsson.

Annons

På juldagen 2005 avled en av världens främsta sångerskor. Men begravningen i Västra Karups kyrka blev en mycket stillsam historia. Bara den närmaste kretsen följde Märta Birgit Nilsson Niklasson till den sista vilan.

Direktiven kom från Birgit Nilsson själv. Så stort var hemlighetsmakeriet att några av operasångerskans närmaste vänner valdes bort från inbjudningslistan, för att maken Bertil Niklasson trodde att de inte skulle kunna låta bli att skvallra för pressen. Kyrkoherden Fredrik Westerlund, som förrättade begravningen, fick aldrig veta skälet till Birgit Nilssons krav, men såg till att hennes sista vilja respekterades.

– Det var en del i mystiken kring Birgit Nilsson. Hon var en människa med oerhörd integritet, säger han.

Tre år senare, den 5 december 2008, hålls en hastigt sammankallad presskonferens på Grand Hotell i Stockholm. Ett nyinstiftat operapris offentliggörs som ska bära Birgit Nilssons namn. Prissumman får till och med de luttrade journalisterna på plats att dra efter andan: en miljon amerikanska dollar. I ett förseglat brev som ska öppnas i början av 2009 finns namnet på den första pristagaren - ett namn som Birgit Nilsson valde ut före sin död. I tre år har en liten krets känt till att priset varit på gång, men inget har läckt ut till pressen.

– Det är typiskt Birgit. Vad skulle hon annars göra med alla pengar? De hade ju inga barn, hon och Bertil. Jag tycker det är en fantastisk grej, säger Per Grundén, pensionerad operasångare och nära vän till Birgit Nilsson sedan 1943.

”Det är typiskt Birgit” är en fras som återkommer när man talar om Birgit Nilsson. Rutbert Reisch, ordförande för Birgit Nilsson Foundation - stiftelsen som håller i prismiljonerna - menar att det var helt i linje med sopranens personlighet att vänta i tre år med att avslöja priset. ”Hon ville undvika att det verkade alltför egocentriskt”, hävdar han, ”hon gjorde precis samma sak när hon avslutade sin karriär. Hon talade inte om för någon att hennes roll i ”Elektra” skulle bli hennes sista operaföreställning”.

Var hon verkligen så blygsam?

Nja, svarar Per Grundén.

– Ordet blygsamhet förknippar jag inte med Birgit på det sättet. Men hon hade ett stort hjärta.

Vem var hon, operadivan som under en period var världens högst betalda operasångerska? I självbiografin ”La Nilsson” som kom ut 1995 bidrar Birgit Nilsson själv med skarpa och humoristiska minnesbilder från ett händelserikt och motsägelsefullt liv.

Allt började naturligtvis i Skåne, på gården Svenstad. 1918 födde Justina Nilsson en liten flicka, till viss grämelse för maken Nils som lovat barnmorskan 50 kronor extra om det blivit en son. Redan tidigt började Birgit Nilsson sjunga, uppmuntrad av drängen Otto som köpte ett leksakspiano till den fyraåriga bonddottern.

Pappa Nils var omåttligt stolt över Birgits vackra röst och bad henne jämt att sjunga och spela för gårdens gäster. Men när dottern ville studera vidare blev det tvärstopp. Nils Nilsson hade andra planer för Birgit. Hon skulle ta över fädernesgården och få en lugn och ekonomiskt säker tillvaro.

Redan här visade Birgit Nilsson sin starka vilja och självständighet. Hon trotsade faderns vilja och reste till Stockholm för att utbilda sig till operasångerska. Kontrasten var enorm, berättade hon. Kvällen innan hade hon mjölkat gårdens kossor, nu hade dörren öppnats till operavärldens fina salonger. Inte undra på att det sved när en av hennes första sånglärare hånfullt avfärdade henne med orden:

– Birgit måtte väl begripa att det är min själ inte för bönder att bli sångare.

”Sagt av en fd plankstrykare och typograf utan examen”, tillägger Birgit Nilsson i sina memoarer, med karaktäristisk sarkasm. Den gången teg hon och bet ihop - men senare i sin karriär gjorde hon sig känd för att med klassiska oneliners näpsa ohövliga dirigenter och påträngande beundrare. Fotografen Lennart Nilsson ville fotografera operadivans stämband när de vibrerade i höga C, för tidskriften Life. Men Birgit Nilsson var av en annan mening.

”Er fotograf vill att jag ska svälja den lilla kameran så han kan ta bilder på stämbandet. Det vill jag inte eftersom jag vet var den varit tidigare”, skrev hon i ett brev till tidskriften.

vVad var det som gjorde lantbrukardottern från Sverige till en sådan världsstjärna? Rösten, förstås, svarar alla som tillfrågas.

– Hon sjöng perfekt. Det var den sorts röst man hör en gång i livet. Ljudet skiljer sig från allt annat, jag blev kär i den rösten och det sättet att sjunga, säger holländaren Menno Feenstra, som tidigare var konstnärlig chef på Kungliga Operan.

– Hon hade en perfekt teknik. Det var hennes hemlighet. Men hon hade också en enorm personlighet och jag tror att hon hade denna fantastiska karisma för att hon var sig själv. Hon försökte inte vara någon annan, hon var bara helt och fullt sig själv. Hur många av oss kan säga det om oss själva? Hur många är så självsäkra att de kan vara det?

I ”La Nilsson” berättar Birgit Nilsson utförligt om det glamourösa livet på operascenerna runt om i världen: Metropolitan i New York, Bayreuth i Tyskland, La Scala i Milano och operan i Wien. Isolde, Elektra, Turandot, Aida och Lady MacBeth – alla operahistoriens mest krävande och dramatiska roller var som skrivna just för henne. ”Hon var bäst på allt, utom möjligen någon italiensk roll”, säger Menno Feenstra. Det personliga rekordet i antalet inropningar satte hon efter en föreställning som Elektra i Wien 1975. Placido Domingo sades i Guinness rekordbok ha världsrekord med 70 ridåer, konstaterar Birgit Nilsson syrligt, men hon fick ta emot publikens jubel 72 gånger samma kväll!

Menno Feenstra jämför Birgit Nilsson med Maria Callas – två fantastiska operaröster med komplett olika personligheter. Birgit Nilsson var visserligen också en juvelbehängd kosmopolit, men förblev samtidigt sitt ursprung trogen. Föräldragården i Svenstad var en viktig bas för henne – och det är också där som Birgit Nilssons museum kommer att invigas, troligen i maj 2010. Pengarna till museet, i dagsläget omkring tolv miljoner kronor, kommer från operastjärnans egen stiftelse.

– Vi ska försöka visa kontrasten mellan Birgits enkla bakgrund och den stora stjärna hon blev. Man ska kunna komma hit och se att här mjölkade hon korna och gallrade betorna. Men vi ska också visa allt vi har i våra ägor från hennes operakarriär, berättar Birgitta Lindström-Harmark, vd i Birgit Nilssons minne, tillika Birgit Nilssons kusinbarn.

En som också upplevt kontrasten mellan den firade operadivan och den Birgit som chosefritt bjöd på köttbullar hemma i köket är operasångerskan Susanne Resmark. Hon var den sista som fick ta emot Birgit Nilssons stipendium ur sångerskans egen hand. Birgit var hennes inofficiella mentor, liksom sopranen stöttade många andra unga sångerskor.

Susanne Resmark är inte överraskad över att Birgit Nilsson ville göra sig ihågkommen med ett operapris efter sin död. Men prisets storlek förvånar henne.

– Det kommer att bli ett fantastiskt spektakel, men jag tycker det är för mycket pengar att ge till en person. Vad ska en internationell sångerska eller sångare med åtta miljoner till? De sjunger ju in dem på nolltid. Men det är klart, alla vill göra sitt avtryck i himmelen.

Mer läsning

Annons