Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Går det att leva med ett geni?

/

Går det att leva med ett geni? Är ett normalt samliv möjligt mellan två skapande konstnärer? Hämmas skapande människors kreativitet av ett engagemang i triviala vardagssysslor?

Annons

Det är frågor som Käbi Laretei diskuterar i sin bok Vart tog all denna kärlek vägen?, som baseras på en samling brev till och från Ingmar Bergman samt en dagbok som hon skrev under en period i samlivet med Ingmar Bergman.

Käbi Laretei är den hyllade konsertpianisten av estnisk börd, som sedan mitten av 40-talet turnerar över stora delar av Europa med framför allt Beethoven och Bach på sitt konsertprogram. Hösten 1957 framträder hon på Malmö Stadsteater i en pianokonsert av Beethoven och möter där för första gången regissören Ingmar Bergman.

Det blir ett möte som får konsekvenser. En intensiv brevväxling inleds mellan den berömde regissören och den uppburna konsertpianisten. De niar varandra högaktningsfullt medan känslorna svallar allt högre i brev som ibland skickas flera gånger om dagen.

Käbi Laretei är vid den här tidpunkten gift med dirigenten Gunnar Staern, har en dotter med honom och är bosatt i Gävle mellan alla turnéer. Ingmar Bergman, som redan varit gift tre gånger och för tillfället lever med skådespelerskan Bibi Andersson, har nyligen haft stora succéer med filmer som Det sjunde inseglet och Smultronstället.

Brevväxlingen inleds i december 1957 och redan efter några högtidliga inledningar, där de utbyter artigheter med beundran för varandras konstarter, flammar kärlekslågan och de diskuterar möjligheten av att vara otrogna och vad det i så fall skulle komma att innebära. I januari 1958 har Käbi Laretei i själ och hjärta redan brutit upp från sin familj för att kasta sig i Bergmans famn. Och får ett häftigt förälskat och rasande svartsjukt svar som samtidigt är ett friarbrev undertecknat med versaler av EN SOM DU BORDE GIFTA DIG MED.

Likt två tonåringar rinner de båda över av alla förälskade ord. Av Käbi Laretei finns 260 bevarade brev till Ingmar Bergman, som hon snabbt sätter ett eget namn på, Immi. Från Bergman 112 brev bevarade. Med dem samt Lareteis dagbok från 1962 som grund skildras en kärlekshistoria utöver det vanliga mellan två intensivt skapande konstnärer. Det är ömsom flammande kärlek och rasande svartsjuka, ständiga kollisioner mellan konstnärens krav på frihet och vardagens alla banaliteter som tränger sig på. Och hur ska man kunna ge varandra inspiration och tillåta att en växer utan att känna avundsjuka?

Redan i april 1960 uttrycker Laretei plåga och smärta i sina brev till Bergman från en Tysklandsturné. Hon känner sig otillfredsställd och inga planer vill gå i lås. Från Stuttgart skriver hon: Nej, en sak är klar: Våra båda yrken för oss inte samman särskilt effektivt. Snarare tvärtom. I början kanske och på ytan. Men det fordras mycket tålamod från båda håll för att vi ska samordna oss på ett vettigt, vackert och ärligt sätt på den punkten.

Bergman, nu i planeringstagen för filmen Tystnaden, våndas på sitt håll och skriver uppgivet: Kära Käbi, hjälp mig om du ännu orkar och vill. Hjälp mig igenom den här perioden av stor svaghet och ängslan. Jag är ju din!.

Och Käbi Laretei skriver i sin dagbok: Är det möjligt att Immi tar en så stor plats i mig att jag inte har utrymme kvar för Beethoven eller annan musik längre? Vad har hänt med mig? Det enda som jag befattar mig med är skuldkänslor, brist på självförtroende och en undran över Immis själsliga konsistens.

När Käbi Laretei skördar framgångar på konsertscenen rasar svartsjukans alla demoner i Bergman. När Bergman förbereder en ny film går han in i sig själv och är inte längre tillgänglig.

Laretei jämför sig med Stina Bergman i hennes äktenskap med Hjalmar Bergman och Sofia Tolstoj i hennes äktenskap med Leo Tolstoj och hon vill inte bli som de.

Ska verkligen detta Geni, detta Monster uppsluka mig också, som det har uppslukat alla föregående, skriver hon desperat i dagboken i januari 1962. Geni är något ogripbart och jag undrar om jag någonsin kommer att förstå vad det är.

Men när det står klart, att de älskande, skapande konstnärerna väntar barn tillsammans, lyses dagboken upp av ett förälskelsens ljus: Jg älskar Immis ande som ständigt befruktar min, även när jag skenbart värjer mig. Vad det är underbart att jag får leva med honom!.

Bara för att några månader senare konstatera: Det har varit mycket ensamhet, förtvivlan och desperation under de senaste månaderna.

Är det egentligen möjligt att leva med ett geni? Är ett normalt samliv möjligt mellan två skapande konstnärer? Käbi Lareteis och Ingmar Bergmans äktenskap upplöstes 1969 efter tio stormiga år, där samlivet ständigt pendlat mellan lycka och förtvivlan.

Men visst, det fanns stunder av själars gemenskap och när den enes ande befruktade den andres. Men däremellan fanns också väldigt mycket av ensamhet, förtvivlan och desperation.

Dock lyckades de efter 40 års skilsmässa, enligt Käbi Laretei, skapa ett vänskapsförhållande som fördjupades, särskilt under de sista åren.

LO Rindberg

Mer läsning

Annons