Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Freddie Wadling

”The dark flower (Den mörka blomman)”


(Emi)

Annons

Betyg: 4 Freddie Wadling slog igenom på bred front med visplattan ”En skiva till kaffet” 1999 och uppföljaren ”Skillingtryck och mordballader” året därpå. Sedan dess har han försökt tvätta bort den folkliga stämpeln. Att sjunga svenska klassiker var ett nödvändigt ont i jakten på en bättre ekonomi, inget som anstår en gammal punkare från Göteborg. 2005 släppte han den hyllade soloplattan ”Jag är monstret”, på vilken han tagit hjälp av några av Sveriges mest flitiga låtskrivare. Fyra år senare hoppas han nu kunna upprepa succén med en dubbelskiva.

Och förutsättningarna är goda. Freddie Wadling har återanvänt några av de låtar som blev över från ”Jag är monstret”-inspelningen, samt knutit till sig ytterligare delar av landets artistgrädda. Peter LeMarcs lunkande bidrag ”Du är mitt morfin” passar hans mjuka, innerliga röst perfekt, liksom Anna Ternheims vemodiga balladduett ”Du och jag”.

Något svårtillgängligare är hans egna låtar, som återfinns på den engelska sidan av plattan. Inte lika melodiösa som de andras, men definitivt mer spännande. Finalen, den 24 minuter långa ”Kira-Kira - A collection of sketches and improvisations”, är ett psykedeliskt hopkok som växer vid varje lyssning. Freddie Wadling i sitt esse.

Mer läsning

Annons