Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En framtid full av sång

Tankar vid kyrkoårets slut:

Annons

Min första domssöndag som präst skall jag aldrig glömma. På kyrkoårets sista söndag var det min uppgift att predika i det lilla vistet Krokvik, en mils skidfärd från Kiruna stad. Ute på de vidsträckta myrarna tog kölden ett förlamande grepp och det dröjde inte länge förrän fötterna började domna bort.

Det var en obeskrivlig känsla, när jag fick syn på en av stugorna i byn. Värmen från björkvedsbrasan fick livet att återvända. Men mest värmde Guds ord, där vi samlades till andakt i köket: ”Du är min fristad, du bevarar mig för nöden, du låter jubel över räddningen ljuda omkring mig.” (Psalt. 32:7)

Davids förtröstansfulla vittnesbörd gäller också en domssöndag. Förr hade denna dag ”Yttersta domen” som överskrift. Nu lyder rubriken ”Kristi återkomst”. Det är en dag som mitt i glädjen över Jesu utlovade återkomst också känner det stora allvaret. Efter den dagen längtar Kyrkan. Dagen när Kristi seger blir uppenbar. Dagen när den slutliga uppgörelsen äger rum!

Medvandrare! Vi väntar inte på slutet. Vi väntar på Honom, vår Frälsare. Vi vet vem Han är som skall döma den dagen. Av kärlek har Han gått, ända till Golgata för din och min skull. Han försäkrar också: ”Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han faller inte under domen, utan har övergått från döden till livet” (Joh. 5:24).

Amen. Halleluja!

Mer läsning

Annons