Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En bok man saknar innan den är utläst

Liksom många andra läsare upptäckte jag Siri Hustvedt genom hennes föra roman ”Vad jag älskade” som också blev hennes genombrott. Nu är hon tillbaka med romanen Sorgesång – en perfekt vald titel.

Annons

Berättelsen rör sig i flera verser med många olika spår av sorg i människors liv. Det är minnen av anhöriga som dött och barndomsmiljöer som försvunnit. En dotter sörjer sin far, en kvinna sin make och så finns där berättelsens centrum där ett syskonpar sörjer sin far. Brodern, som också är berättarjaget, går i faderns fotspår via dagboksanteckningar, brev och minnen från kvarlevande.

Liksom i Siri Hustvedts eget liv finns här släktband till Norge och det är en på samma gång spännande och tragisk emigrant- historia som nystas upp. Ett annat USA än vi är vana vid, ett invandrarnas och det fattiga småfolkets Amerika. Vissa berättelser tar tid att gräva fram och det finns dolda hemligheter som syskonen till slut blir medvetna om.

Historia och nutid växlar hela tiden i denna engagerande och välskrivna roman. Nuets personer är bosatta i New York där de försöker leva sina liv i försoning med sin sorg. Här finns också sidohistorier som innehåller stalkers som på olika sätt försöker förvanska och tillskansa sig berättelser och minnen från syskonen.

Hustvedt skriver med ett språk som bitvis är så vackert att man måste stanna till och upprepa orden för sig själv innan man går vidare i läsningen. Detta är en roman som man saknar redan innan den är utläst.

Rekommenderas starkt!

Mer läsning

Annons