Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En ängel mellan Mercurius och Jesus

Annons

Jag möter så många julfrustrerade människor i Sverige. Folk som till den grad plågas av julen att jag lider med dem. De julfrustrerade grämer sig över att ha förköpt sig på julklappar, de räds för att äta och dricka på tok för mycket under juldagarna, de svettas åt att behöva umgås med släkten, de bryr sig inte om det där med kyrka och religion eller ens eftertanke, inte ens Kalle Anka roar dem längre.

Det är uppenbarligen något ruttet med julen i Sverige.

Om man ska försöka koka ner julkonflikten i två ord handlar det om kampen mellan Mercurius och Jesus. Många människor, kanske till och med de flesta, är helt nöjda med att under några dagar hylla handelns och köpmännens gud. Varför skulle annars handeln slå nya köprekord varje år, också i en tid av ekonomisk recession?

En minoritet, om än en växande sådan, hävdar att man mår bra av att tänka på det flyktingbarn som föddes för mer än tvåtusen år sedan. Sådana tankar kan ge associationer och konkret hjälp till dagens flyktingbarn, till sjuka och olycksdrabbade.

Mercuriusfolket är ett lyckligt folk. För dem är filosofin enkel. Lycka är prylar, lycka är att ha. Det är så övertygade om den rätta tron: man kan visst kan fira jul efter jul med Kalle Anka, man kan säkert också dö med Walt Disney. Livet är ju när allt kommer omkring ändå bara en lång härlig konsumtions- och upplevelseorgasm.

Upplevelse var ju för övrigt Årets julklapp. Att vårt land kallat sig kristet i mer än tusen år, är inte så viktigt. Att tänka på livets stora frågor är bara löjligt.

De kristna verkar långt ifrån lika lyckliga som Mercuriusfolket, De kristna lider av dåligt samvete att deras budskap inte är ballt nog, att underhållningsfaktorn inom kristendomen är alltför låg. De verkar inte ens själva riktigt övertygade om att stjärnan från Betlehem leder hem, som det heter i visan Gläns över sjö och strand. Tänk om Jesusstjärnan är ett irrbloss som leder bort och vilse.

I julas hade jag tillfälle att få samtala med Owe Wikström, präst och professor i religionspsykologi, om ämnet änglar. Det blev ett givande samtal, ett av julens starkaste minnen. Wikström menar, på sitt saktmodiga och övertygande vis, att folk har lättare att tro på änglar än på Gud eftersom Gud ställer så många och höga krav på oss människor. Då är det mindre komplicerat att vara i kontakt med änglar, de är så vackra, snälla, gör små underverk och räddar oss i svåra situationer. ”Änglar är ångestdränerande, de kanaliserar känslorna”, säger Wikström.

Först efter mitt samtal med Owe Wikström läste jag en bekräftande artikel i The Economist (en bibel för oss utrikeskorrespondenter) om änglar och deras ökade betydelse: ”Änglar är kända för att göra intrång i den moderna världen”. Precis så är det.

För marxister, icketroende, rationella, vetenskapligt evidentbaserade människor är det här med änglar ingenting annat än nonsens. Ändå dristar jag mig till ett råd: placera en ängel mellan Mercurius och Jesus till nästa jul och den julen kommer att bli en rikare upplevelse.

GOm man ska försöka koka ner julkonflikten i två ord handlar det om kampen mellan Mercurius och Jesus.

Mer läsning

Annons