Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Eklund om öppenheten mot media: ”Ibland blir det nästan för mycket”

Få landslag är så öppna gentemot fans och media som det svenska skidskyttelandslaget.
– Det har varit en medveten policy, men ibland blir det nästan för mycket, säger förbundskaptenen Staffan Eklund.

Annons

Den kommentaren undslapp han sig i Antholz/Anterselva strax efter målgång i damernas masstart där Helena Jonsson blev tvåa efter dopningsmisstänkta ryskan Iourieva.

– Två minuter efter målgång börjar det ringa från alla som vill ha direktintervjuer med Helena, stönade Eklund.

Sådana halvsura kommentarer, alltid i pressade lägen, händer det att Eklund släpper ifrån sig.

I övrigt är han i likhet med de aktiva och den store tyske gurun Wolfgang Pichler alltid och i alla sammanhang som en glad och öppen bok.

En kort beskrivning av vårt skidskyttelandslag:

Wolfgang Pichler.

Oerhört engagerad. Kunnig och påläst i allt som har med idrott att göra. Kan avfärda en fråga med att han inte har någon kommentar varpå han efter ett par minuter dyker upp bakom axeln och ger utförliga svar.

Staffan Eklund.

Precis som Pichler oerhört engagerad och precis som Pichler oerhört arbetsbelastad.

Kan se butter ut. Är det sällan.

Björn Ferry.

Känd som rolighetsminister. Är långt ifrån ytlig.

Sadlade om från längdåkning efter upprepad inbjudan från herrar Eklund/Pichler.

Carl Johan Bergman. Minst lika rolig som Ferry även om han håller en lägre profil.

Nytänd som stjärna efter ögonoperation och efter att ha ”börjat om” med sin skytteträning.

Bor utanför Lillehammer i nybyggt hus.

Mattias Nilsson.

Stortalang i längd och skidskytte (JVM–medaljer i båda grenarna) som fastnade för det sistnämnda.

Lågmäld herre som ibland överraskar med att ryta till. Renderade senast i mordhot sedan han bloggat om dopade ryssar.

David Ekholm.

Slitit länge utan att få de stora framgångarna. Viktig kugge i det svenska stafettlaget. Sambo med Helena Jonsson. Ofta beskriven som svärmorsdröm och ”Mr nice guy”.

Magnus Jonsson.

Talangfull längdåkare som ännu inte blivit riktigt stabil i skyttet. Fick länge kämpa sig med i laget tack vare egna sponsorer. Konkurrerar med Mattias och David om att ta en plats i stafettlaget.

Helena Jonsson.

Vad säga om denna fantastiska tjej som vare sig vid sidan av eller ens i spåret ser ut att vara den mest kraftfulla idrottstjej som finns. Men fortare och fortare går det likafullt. Totalt opåverkad av sina framgångar. Läser in högskolepoäng under läger och tävlingsveckor.

Anna Carin Olofsson–Zidek.

OS–guld, OS–silver, VM–medaljer. Och så vidare. Ändå fortfarande blygsam och tillbakadragen. Utom i tävlingsspåret. Fantastisk inställning.

Anna-Maria Nilsson.

Två sjätteplatser som topp. Tar stadiga kliv. Viktig för stafettlaget.

Sofia Domeij.

Stor åkkapacitet. Före detta landslagstjej i längd. Sent omsider verkar även en islossning i skyttet vara på väg. Hennes insats avgör den svenska placeringen i stafetten.

Elisabeth Högberg.

Ambitiös nykomling i laget. Säker skytt med sämre åkkapacitet.

Mer läsning

Annons