Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ebba Lindblad

Annons

Ebba Lindblad var yngst i en syskonskara om sex barn. Hon föddes under mycket primitiva förhållanden i den lilla stugan med en bostadsyta om cirka 30 kvm, som hennes far sex år tidigare byggt på det nytillträdda kronotorpet i kronotorparbyn Nappsjö en mil väster om Dorotea. Dit fanns vid den tiden ingen väg, ingen elström, ingen telefon, ingen affär. Skola hade dock inrättats i byn 1915, men ända till 1930 innehöll varje skolår endast en termin. Det var inte så viktigt med skolgång för barn i ödebygderna då; flickorna skulle ju ändå bara bli pigor och pojkarna timmerhuggare. I och med att skolgången var avslutad var utbildningsmöjligheterna för dessa barn uttömda. Ville man vidare fick det ske på eget initiativ.

Naturligtvis var fattigdomen stor; den gick dock att fördraga, eftersom den delades av alla. Först när så mycket mark brutits från ris och rot, att man kunde föda en ko och odla potatis, blev matsedeln något fylligare. Men när kon stod i sin blev det magert igen. Hade man då även en get, blev det besk getmjölk till gröten eller kanske ”meseväta”, komese upplöst i vatten. En smörbrunn kunde också lura ner gröten.

Med sin bristfälliga skolutbildning i kappsäcken fick Ebba ge sig ut i livet; för den som nämligen inte nöjde sig med att bli piga fanns det inte plats i Dorotea. Hon insåg vikten av utbildning och 1943 anmälde hon sig till en halvårskurs vid Lanthushållsskolan i Laxbäcken. Längre fram i livet genomgick hon också utbildning till kallskänka.

Ebba hade anställningar på olika orter i Norrland under årens lopp. Den längsta anställningen, 18 år, hade hon som kallskänka vid stadskällaren i Östersund. De sista yrkesverksamma åren jobbade hon som städerska och fick då, lustigt nog, bättre lön än som kallskänka.

Ebba gifte sig aldrig men levde som sambo i cirka 50 år. Hon blev barnlös. Efter sambons död 1999 blev ensamheten stor.

Ebba var i grunden en gladlynt människa.

Redan som barn fann Ebba nöje i att påta i jorden. Hennes intresse för blommor var särskilt uttalat och följde henne till några år före sin död, då hon drabbades av Alzheimers sjukdom.

Ebba var en produkt av det dåtida Fattigsverige och som sådan arbetade och strävade hon hela sitt liv, troget betalande sin skatt utan att någon gång utnyttja samhällets hjälpmöjligheter. Även kostnaderna för boendet på Mobacka kunde hon betala utan bidrag.

Klockan 11.45 den 3 juni lämnade Ebba, på dagen 87,5 år gammal, jordelivet i närvaro av sin äldre broder Bertil och svägerskan Gunnel.

Mer läsning

Annons