Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dricks eller inte

/
  • Det mesta Björn Staffansson på Bishop´s arms varit med och dragit in i dricks under en kväll var på en restaurang i Stockholm. 2 500 kronor blev slutresultatet.
”Folk i Östersund har blivit sämre på att ge dricks, men sparar man dricksen under ett år så räcker den nog till en resa”, säger han.
  • ”Företag som går ut, där alla får pröjsa själva är de sämsta dricksarna”, säger Anders Andersson, som äger Brunkullan.Och de bästa?”Det kan vara vem som helst, men det är oftast en nöjd matgäst. De som krökar lämnar inte så mycket.”
  • Marie Jakobsson, från Hallen, och Karin Våxlägd, från Frösön, har just fått maten till bordet på Brunkullan. Både dricksar, men bara om de är nöjda med bemötandet. Hur mycket de ger varierar däremot från gång till gång.”Är det trevligt så ger jag alltid dricks, vare sig det är utomlands eller i Östersund”, säger Marie.
  • Makarna Jeanette Ragnar och Martin Ragnar, från Haninge, har lite olika syn på dricks. Jeanette är ganska frikostig och brukar avrunda uppåt, medan Martin är mer restriktiv.”Jag dricksar, även när jag är mindre nöjd. Jag vet hur dåliga lönerna är, eftersom min syster jobbar i branschen. Men egentligen är det ju dåligt att bidra till att de låga lönerna hålls nere”, säger Jeanette.”Om jag ska dricksa måste det vara något utöver det vanliga. På en restaurang förväntar jag mig en viss service, det är därför jag går dit. Jag ger ju inte kassörskan på Ica någon dricks heller även fast hon är trevlig och kanske till och med berättar var posten ligger”, säger Martin.
  • ”Aldrig mer än femton kronor.”Katarina Hellström och Barbro Nordström skulle aldrig drömma om att avrunda uppåt eller ge tio procent.
  • Johan Axelsson på Innefickan, anser att det inte finns någon drickskultur i Östersund. Men som köksmästare behöver man inte åka särskilt långt i Jämtland för att den ska förändras.”I Åre är det mycket bättre”, säger han.

Östersundarna har blivit sämre på att ge drickspengar. Trots det uppger två av tre restauranger som LT pratar med att pengarna räcker till en utlandsresa per anställd.

Annons

Det är en helt vanlig, lite bister vardagskväll i november. Trots det är restaurangerna i centrum välfyllda.

För sju, åtta år sedan dricksades det frikostigt i Östersund. Men nu blåser andra vindar. Kanske beror det på lågkonjunkturen, kanske inte. Björn Staffansson på Bishops arms, tror inte det, men han har heller ingen annan förklaring. Kanske lägger östersundarna sina surt förvärvade stålar någon annanstans. Kanske tycker man redan att man gett restaurangen något genom att välja att äta just där.

Anders Andersson, ägaren av Brunkullan krog med bar, tror att det har att göra med den moderna krogkulturen. Förmodligen är det också en generationsfråga. Dagens 25-åringar äter gärna nudlar och blir köpstarka långt senare i livet än till exempel 40-talisterna blev.

– Ungdomar i dag har mindre pengar och verkar inte heller tycka att det är särskilt viktigt med dyra viner och påkostade middagar. När jag var ung var allt sådant där flashigt och viktigt, säger han.

Katarina Hellström tycker egentligen att det är konstigt att bara vissa yrkesgrupper ska få dricks. Både hon och väninnan Barbro Nordström, som för kvällen värmer sig med ett glas vin på Simon och Viktor, ger alltid dricks, men aldrig särskilt mycket.

– Aldrig mer än femton kronor, säger Barbro.

– Jag lämnar en tia om jag ätit mat, om jag bara druckit blir det ingenting. Om man betalar med kort är det lättare att inte lämna dricks, säger Katarina.

Både hon och Barbro har lämnat dricks trots att de inte varit särskilt nöjda med servicen.

– Om man skärskådar saken är det ju fel, men jag har liksom aldrig reflekterat över det. Dricks är trevligt, men det handlar också om invanda mönster, säger Katarina, som själv jobbar inom vården, ett serviceyrke där dricks inte förekommer, åtminstone inte i rena pengar.

– Ibland kan vi få en tårta av en patient. Men om jag skulle få pengar i handen, nej det vore konstigt. Då skulle det bli problem, säger hon och skrattar lite.

Dricks är ett känsligt ämne. Det säger de allihop. Anders Andersson, Björn Staffansson och Johan Axelsson, köksmästare på Innefickan restaurang och bar. Känsligt för att alla drickspengar som kommer in är skattepliktiga.

– Men dricks förekommer självklart. Vi delar lika mellan alla anställda, kocken, diskaren, serveringspersonal och så vidare. Ingen fungerar ju utan de andra, säger Anders.

– Vad jag vet skattar inte vi på dricksen, om summan inte överstiger 10 000 kronor ser vi pengarna som en gåva från gästen och ett sätt att visa uppskattning. Och med tanke på hur dålig lön vi har dricksar jag alltid kollegor, säger Björn.

Även på Innefickan och Bishops arms trunkar man dricksen, vilket betyder att man har en gemensam, rättvis pott. Hur mycket en krogkväll genererar i genomsnitt är svårt att svara på, det verkar vara ganska oförutsägbart. En gråmulen tisdag kan ibland ge mer än en lönehelg.

– Vissa är riktigt dåliga på att lämna dricks. Men det är ändå inga pengar man kan räkna med om du ska köpa en bostadsrätt, om jag säger så, säger Johan.

Nej, ingen räknar med dricks, och ingen säger sig heller bli sur om dricksen uteblir. Och gör man ett dåligt jobb ska man självklart inte ha något. Så är det, det menar alla tre. Men Anders Andersson säger att gästerna lika gärna kan behålla småslantarna om notan är på flera hundra, kanske flera tusen, kronor och servicen tipptopp.

– Lämnar en gäst två spänn då känns det mer som ett hån än en bra gest, säger han.

Fast för Anders som ägare är det självklart inte så viktigt med dricks. Han kan bli gladare om någon tar i handen och tackar för en trevlig kväll.

– Men för personalen är det ett extra tillskott. En del lägger undan så att pengarna räcker till en utlandsresa per år, säger Anders.

Hur dricksar du själv?

– Jag är jäkligt duktig på att dricksa, även när det är dåligt. I branschen blir det lite ”om du kliar min rygg så kliar jag din”.

Mer läsning

Annons