Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Den nya barnlitteraturen: Som Fem-böckerna men med relationer

/
  • ”Geniet” är den elfte ungdomsdeckaren om tvillingarna Petrini.Foto: Norsteds
  • ”Om barnboksförfattare har en uppgift så är det att få ungar att bli glada och tycka livet är roligt”, säger Mårten Sandén. Foto: Leif R Jansson/Scanpix

Böckerna om syskonen Petrini är omåttligt populära. Nyss släpptes den elfte Petrinideckaren: ”Geniet”. Men författaren Mårten Sandén har en krävande läsekrets.

– Barn är inte artiga, de läser inte färdigt en bok om de tycker den är tråkig.

Annons

Mårten Sandén hade egentligen inte tänkt skriva böcker överhuvudtaget. Han är ursprungligen låtskrivare, och ligger bakom låtar till artister som Darin, Alcazar och Charlotte Perelli. Men sedan debuten 1995 med bilderboken ”Roy och Perry räddar en varg” är han plötsligt en av Sveriges mest produktiva författare av barn- och ungdomsböcker. Tidigare i sommar kom ”Geniet”, hans elfte ungdomsdeckare om tvillingparet Peter och Petra Petrini, kompisen Lucy och deras deckarklubb i Lund.

– När jag började skriva tänkte jag på vad jag själv läste när jag var liten. Jag gillade deckarserier, men tyckte redan då att karaktärerna var lite platta. Jag ville göra en serie böcker som var precis så spännande som Fem-böckerna men där det fanns relationer, där man fick veta mer om personernas familj.

Petrinideckarna är klassiskt uppbyggda med den obligatoriska gåtan som steg för steg nystas upp. Och även om spänning är ett viktigt inslag, är mord och skjutvapen numera bannlysta.

– I första böckerna svärs det en hel del och förkommer skjutvapen, och känns lite mastigt så här i efterhand. Barn har ett annat, mer genomsläppligt filter än vuxna, och jag tror det är viktigt att inte berätta om något som skulle ge permanenta skador i verkliga livet. Blir någon nedslagen ska de vara okej efteråt.

Oavsett om Mårten Sandén skriver för barn eller ungdomar, värderar han förståelsen för dem högt. Egna barn har han, två vuxna och en tvååring. Förstår man inte barn blir böckerna ”inte bra”. Bra blir det däremot om man har en livlig fantasi.

– Jag är väldigt fantasifull privat. Jag har en motvilja mot vardagsrealism även i mitt eget liv. Det som kallas verkligheten är oftast bara något vi har kommit överens om, och att vara fantasifull är nog en förutsättning för att skriva epik. Jag skriver inte särskilt realistiskt, utan försöker mer fånga en känsla och göra den konkret i berättelsen.

När man googlar Mårten Sandén dyker han upp överallt på sina unga läsares hemsidor. Han träffar dem ofta, åker ut till skolorna och pratar om sina böcker – besök som är nödvändiga. Utan att stämma av med sina läsare skulle han känna sig hämmad.

– Nu får jag otroligt mycket feedback. Även om synpunkterna inte alltid är uttalade, modifierar jag nog mitt sätt att kommunicera med mina läsare via böckerna.

Men han har en krävande publik. Barn drar sig inte för att kritisera, och det är inte sällan Mårten Sandén får höra att någon av hans böcker var jättetråkig. I början svider det, men man vänjer sig och lär sig lyssna.

– Då inser jag att jag har gjort fel, varit för tråkig, vuxen och inte engagerat. Min främsta uppgift är ju att få med dem i berättelsen. På ett sätt är barn den mest kritiska läsekretsen. De har så mycket annat! De kan vara bokmalar, men de sätter inte böcker på en piedestal. De läser inte böcker för att bli bättre människor, de läser för att det är kul. Är det inte kul låter de helt enkelt bli.

Och det är det som är tjusningen med att skriva böcker för unga.

– Om vi som barnboksförfattare har en uppgift så är det att få ungar att bli glada och tycka livet är roligt. Det är lockelsen med att uttrycka något över huvud taget. Jag ser det som ett privilegium att få skriva för barn, för jag tror att man faktiskt kan göra ett avtryck.

Mer läsning

Annons