Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Boris och the Jeltsins

/

Låt det blöda

Betyg: 3

Annons

Vid sitt senaste besök i Östersund försökte Florence Valentin-sångaren Love Antell övertyga publiken om att det är politisk punkmusik som han skanderar, inte popmusik.

Det är lite på samma sätt med Boris och the Jeltsins, de vill gärna skrika högt om arbetslöshet och bostadsbekymmer. Inte för att det är något fel på det, men popkostymen som de klär sig i är lite för stor och de behärskar inte greppen för att revolutionslustan ska få genomslagskraft i musiken.

Tyvärr tror de att de ska ”springa ikapp 2000-talets ikoner Hellström, Wendin och Krunegård”. Problemet är att de inte riktigt har nog med krut i sina gevär, även om öppnande ”Gud vad har vi gjort” och titelspåret ”Låt det blöda (Jag behöver ingen hjälp)” är minst lika pigga och bråkiga som exempelvis Love Antells alster.

De vassa gitarrerna och stökiga kompen blir å ena sidan representativt för den punkiga attityden. Men om det hade varit lite mer dansant och om inte Elias Erikssons röst hade dränkts i ett hav av cymbaler och tamburiner så hade det här kunnat bli riktigt lyckat.

Det går att njuta av låtar som ”Littorin”, ”Lyckliga dagar” och ”Hårt mot hårt”, men huvudvärksrisken är hög om man tar för stor tugga av ”Låt det blöda”.

”De behärskar inte greppen för att revolutionslustan ska få genomslagskraft i musiken.”

Mer läsning

Annons