Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Berättelser ur Hoppers bildvärld

/
  • Den norske författaren Frode Grytten har skrivit novellsamlingen ”Rum vid havet, rum i staden” med utgångspunkt från Edward Hoppers målningar. Foto: Jonas Ekströmer/Scanpix
  • Frode Gryttens novellsamling utgår från Edward Hoppers målningar. Den svenska upplagan är samlad i en box, där varje novell har fått ett eget häfte.Foto: Natur och Kultur

Tio målningar, tio noveller. Den norske författaren Frode Grytten skrev sig in i konstnären Edward Hoppers verk. I novellsamlingen ”Rum vid havet, rum vid staden” får människorna i målningarna nytt liv.

Annons

Mannen på bilden läser intensivt, totalt uppslukad av tidningen framför sig. Kvinnan sitter bortvänd vid pianot, plinkar tankfullt på tangenterna med ett finger.

– Kanske gör hon det i ett slags trots för att bryta stillheten och tränga in i hans zon igen. I målningen är de avbildade alldeles intill varandra, men avståndet kunde inte ha varit större mellan dem, säger Frode Grytten.

Målningen heter ”Rum i New York” och är skapad av den amerikanske konstnären Edward Hopper 1932. Det är ett av tio konstverk som har inspirerat Grytten till den novellsamling som just getts ut i Sverige i en stilren box om tio häften. I berättelserna möter läsaren människor som befinner sig i brytpunkter i livet, ögonblick då de måste bestämma sig för att stanna eller gå.

– Första gången jag såg Edward Hoppers verk blev jag helt bergtagen. De har något gåtfullt över sig, ett mysterium som du aldrig blir färdig med. De träffar en livskänsla som jag känner igen mig i: stillhet, längtan, melankoli.

Egentligen började det redan för 14–15 år sedan. När Frode Grytten skrev ”Bikupesång” använde han Edward Hoppers ”Sol i ett tomt rum” som titel på en av berättelserna i boken. Redan då fick han tanken på att göra en novellsamling med utgångspunkt från Hoppers målningar.

– Men det tog sin tid. Hoppers målningar är så bra, de är mästerverk. Skulle jag verkligen kunna tillföra något till dem? Dels väntade jag nog av rädsla för att inte kunna leva upp till målningarna, dels tror jag att man måste vara lite äldre för att kunna skriva om människorna i hans verk.

De som skildras i hans berättelser är ofta medelålders, aningen skamfilade av livet och osäkra på framtiden. Ska de fortsätta att leva sina liv tillsammans? Är det dags att bryta upp? Vågar de ta tillfället i flykten, se djupt in i en främlings ögon och låta känslorna styra?

Frode Grytten är medveten om att en del kanske tycker att han gör det lätt för sig som utgår från redan existerande konstverk.

– Men en konstnär i dag är inte ett geni som sitter på en öde ö och tänker stora tankar. De tar ofta in andras arbete i sitt eget. Konsten är oren, den är i dialog med andra uttryck hela tiden. När jag insåg det var det väldigt förlösande.

Frode Grytten växte upp i industristaden Odda i Norge och började sin karriär som journalist.

I dag är det länge sedan han lämnade journalistiken, men han minns ännu med värme tiden på Bergens Tidende och tycker att han haft stor nytta av den även i sitt författande.

– Det har gett mig insikt i miljöer, människor, städer och rum där jag annars inte haft lov att vara. Det har gett mig empati och förståelse för att folk är sårbara, för att de gör dåliga saker, inte för att de är dåliga människor utan för att de sitter fast i usla system, säger han.

Frode Grytten utgår ofta från ett koncept när han skriver. Det vita papperets oändliga möjligheter upplever han ibland som en plåga. Då är det lättare att skapa begränsningar som han kan töja på.

Sedan novellsamlingen kom ut i Norge har han gett ut boken ”Det norske huset”, en samling texter till fotografen Jens Hauges svartvita bilder av kojor som barn byggt i skogen.

– Och nu skriver jag på en roman om den norska socialdemokratin de senaste 30 åren. Det blir mer en samtidsskildring, mer humoristisk. Jag går från minimalism till maximalism, helt enkelt.

Mer läsning

Annons