Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Zipsanes svar på Torbjörn Aronssons kritik

I en artikelserie förra veckan sökte LT:s Torbjörn Aronsson spår efter arbetarnas historia bland länets kulturförmedlande institutioner, däribland Jamtli.
Jamtlichefen Henrik Zipsane vill inte kännas vid kritiken.

Annons

Förvåningen var mycket stor när vi på Jamtli läste Torbjörn Aronssons artiklar, där han frågar efter vad som har hänt med arbetarnas historia på Jamtli.

Jag vet att Torbjörn Aronsson har varit på Jamtli och vi har tidigare läst hans recensioner av våra konstutställningar. Men han ser inte någon arbetarhistoria på Jamtli! Men herregud! Undrar om Torbjörn Aronsson verkligen kan mena det?

När jag på en sommardag besöker Jamtli Historieland är vanligtvis det första jag möter på Torget i år 1895 en arbetare som vill att jag ska skriva på en lista där man kräver högre lön och en annan lista där han samlar underskrifter från folk som han har övertalat till att ansluta sig till fackföreningen. Vissa dagar är det en väldig anstormning för att lyssna till kvinnan som kräver rösträtt till sig och sina medsystrar. När jag går in på bakgården vid J.P. Gulles affär är det alltid ett väldigt liv. Tvätterskan och alla arbetarbarnen har mycket för sig för att få tillvaron att gå ihop. Inte bara ska tvätterskan hela tiden se till att försöka förhandla med bankdirektören och herr Gulle om priset för hennes tjänster, men hon måste också hålla ordning på alla barnen som hon sätter i arbete. Samtidigt är hon som arbetare naturligt intresserad av kvinnan på Torget som pratar om rösträtt och den manliga arbetare som samlar underskrifter.

Det kan skrivas mycket om allt det som visar riktiga människors liv i olika samhällsgrupper på och kring Torget under Jamtli Historieland – alltså Jamtlis stora sommarsäsong som drar till sig upp emot 100 000 besökare. Längre ut på Jamtli har vi skogsmiljön där man kan besöka skogskojan med skogsarbetare som berättar om det hårda livet i skogen på 1940-talet – alltså på den tiden då skogsarbetet fortfarande var helt dominerat av manuellt arbete med såg och yxa och livsfarlig flottning under långa arbetsdagar. I Per Albin-torpet är det 1942 och lantarbetaren är inkallad för soldattjänst så frun måste ensam ta hand om huset, det lilla egna jordbruket och barnen. Det är svårt att få ihop tillvaron eftersom den ersättning mannen får som soldat är betydligt mindre än vad han annars kunde tjäna på vinterns säsongsarbete som skogsarbetare. Förra året invigde vi banvaktstugan där tiden står still i 1956 och en arbetarfamilj visar hur livet kunde vara för en statligt anställd arbetare i Jämtland eller Härjedalen.

Jag kan berätta om mycket annan arbetarhistoria ute på vårt fina friluftsmuseum, men också i Jamtlimuseets fasta utställningar och miljöer har vi fokus på vanligt folks historia. I till exempel kvinnans och mannens värld visar vi hur mansroll och kvinnoroll kunde se ut i förindustriell tid genom det offentliga samhällsskickets objektiv. Det var hårt fysiskt arbete och livet blev än svårare om man i till exempel sexualitet eller tro inte var i samklang med den härskande moralen. I mångt och mycket levde dessa förhållanden vidare genom större delen av 1800-talet och förbinder därför också våra besökares upplevelser inne på museet med upplevelserna ute på friluftsmuseet.

Detta är bara exempel på berättelserna som finns på Jamtli som alla har en kärna av historia om människor som i politiska och historiska kategoriseringar kallas arbetare. Det finns hur mycket som helst! Kom också ihåg att vi på Jamtli inte fördjupar oss i berättelser som berättas bättre på andra platser i Jämtland-Härjedalen. Aronsson letar efter kraftverksarbetare och då ska han naturligtvis besöka våra kamrater på Krångede museum. Han letar också efter järnvägsarbetare och förutom vår gestaltning i banvaktstugan bör han besöka det lilla fina järnvägsmuseet i Brunflo. Soldatlivets arbetartillvaro berättas på Teknikland i Optand och arbetarliv med anknytning till trafiken på Storsjön berättas på Arvemuseet i Arvesund, arbetarlivet i fjällvärldens jordbruk på Fjällmuseet i Funäsdalen och så vidare. Stiftelsen Jamtli vill med vår policy medverka till att många i regionen lever på kulturhistoria.

Det finns massor med arbetarhistoria på Jamtli – inne och ute – och på många museer i hela regionen. Min misstanke är att Torbjörn Aronsson i grunden saknar arbetarrörelsens historia hos oss på Jamtli. Folkrörelseshistoria vill vi gärna visa mer av förutom det vi har med i de olika samtal som våra aktörer på sommarens Jamtli Historieland berättar eller förhåller sig till i sina roller – till exempel arbetarrörelse på Torget och nykterhetsrörelse på Näsgården. Vi tror dock inte på fasta utställningar om folkrörelserna. Det är mycket bättre att låta våra besökare uppleva det i samtalen i de olika miljöerna och vill man fördjupa sig ska man naturligtvis besöka våra kolleger på Föreningsarkivet som tillsammans med Landsarkivet är vår granne med magasinen fyllda av ögonvittnesskildringar och föreningshandlingar att ta del av.

Henrik Zipsane

Landsantikvarie

Läs också:

Torbjörn Aronsson: Henrik Zipsanes alternativa fakta