Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Wille Nilsson

/

Efter en längre tids sjukdom kom dagen då pappa inte vaknade. Och vi får klara oss utan någon som vet hur man fixar allt, stort som smått.

Annons

Pappa föddes i Rasten som nummer nio i en barnaskara på elva. Det var ett kärleksfullt hem och pappa hade bara gott att säga om sina föräldrar och deras värderingar. Att alltid räcka en hjälpande hand om man kunde och inte prata illa om andra var något han sedan själv levde efter hela sitt liv.

Efter rekryten fick pappa jobb på Hackås-Näs elektriska AB och blev kvar där i 45 år fram till sin pension. Pappa har förmodligen varit in i de flesta husen i det elnätet. Och i oväder tagit sig fram längs alla linjer på jakt efter trasiga ledningar. I Fannbyn fanns ny tjänstebostad där pappa flyttade in i mitten på femtiotalet. 1974 fick vi köpa huset och pappa lade ner massor med jobb på hus och tomt.

Naturen har alltid varit viktig för pappa. Som barn sprang han och hans bror Gösta ofta till Svartsjöarna och fiskade och på femtiotalet byggde de tillsammans en stuga vid Bäckäng. Stugan har sen dess har varit familjens oas.

När mamma Anny kom in i hans liv i mitten på femtiotalet tillbringade de mycket tid i skog och mark. Smög på älg och tjäderspel eller gick långa turer på jakt efter mylta eller sällsynta orkidéer. Inte sällan hemförande någon särskilt intressant utformad gren eller koxa som förädlades till konst- och hantverk. Eller en stor fin lavmustasch, pappas lite tysta person dolde en spjuver. När sen vi föddes snickrades gungor, sandlådor, lådbil, styrkälke, karusell…

Isbana med belysning ordnades på Fannbyvikens is.

Pappa var också musikalisk. Oräkneliga är de tillfällen vi hört honom, eller någon annan, säga att ”vi ska väl dra en låt?” Då kom dragspelet fram och tonart och låtval diskuterades. Kanske blev det någon av pappas egna låtar. Pappa var också mycket förtjust i nyckelharpa och fick så småningom möjligheten att bygga en egen. Han har också alltid stöttat oss barn om vi velat musicera, och när barnbarnen till mormors födelsedag bildade bandet ”Mommas hjältar” var nog ingen stoltare än pappa.

Mamma och pappa bodde kvar i huset i Fannbyn ända till i höstas. Då orkade inte pappa längre ta hand om både sig och mamma och de fick akutboende på Häradsgården i Lit.

I julas försämrades hans tillstånd och i januari sa han ifrån sig ytterligare behandling. Då fick det vara nog. Trots detta var han in i det sista mån om sin omgivning och glimten i ögonen, den slocknade aldrig.

Nu är det tomt och mamma, vi och våra familjer saknar honom!

Linnéa, Teresia och Ralf

Mer läsning

Annons