Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Werner Johansson

/

Vår älskade pappa finns inte mer. Han somnade in den 18 mars 2010 på Brismarksgården i Hoting.

Annons

Pappa föddes 1931 i Bölen, Rossön, som nummer fem i en syskonskara på elva barn. Han fick tidigt lära sig att hjälpa till i hemmet och sköta gården. Efter avslutad grundskola gick han yrkesskolan i Hoting och lärde sig möbelsnickeri. Han läste även fyraårig teknisk linje i Strömsund. I Härnösand utbildade han sig på senare år till träslöjdslärare. Under alla år hjälpte han sina föräldrar när de blev gamla att ta hand om gården och sköta den.

När han träffade mamma flyttade de till Tåsjö. År 1971 gifte de sig i Umeå och året efter föddes Anna-Karin. Därefter flyttade de till Norrfors i Västerbotten där pappa fick jobb på en snickerifabrik. I mitten av 70-talet föddes Katarina. Två år senare återvände mamma och pappa till Bölen och Rossön och tog över pappas föräldrahem. Detta blev hans liv.

Han älskade att sköta om torpet som han kallade det. Det fanns alltid något att förbättra och jobba med där. Han ritade ett nytt hus, dit vi flyttade in 1979. Efter flytten hem arbetade pappa på Nilsson och Söner i Hoting och sedan efter avslutad utbildning arbetade han bland annat som träslöjdslärare på Yrkesskolan i Hoting.

Pappas stora intresse var att snickra vilket han också var väldigt duktig på. Han gjorde möbler, renoverade gamla möbler, och gjorde i ordning de små stugorna på gården så det gick att hyra ut. Ladugården gjorde han också om invändigt till både bakstuga och snickarbod. Han tyckte om att göra det fint på torpet som han alltid sa. Ett annat intresse var att vara ute i skogen. Plocka bär på hösten var för honom ett sätt att koppla av.

Pappa var en glad, positiv, och omtänksam människa som alltid hade lätt att sträcka fram en hjälpande hand. Han tvekade aldrig att hjälpa till. Pappa månade alltid om oss och att vi skulle ha det bra. Han ställde upp i ur och skur vad det än gällde. Behövde vi skjuts till en dans eller flytthjälp fanns pappa alltid där. Han gjorde allt för oss. Det har blivit tomt efter honom.

Han var sin hembygd trogen och värnade mycket om den. Engagerade sig i olika föreningar för att hjälpa och stötta dem. Pappa tyckte om att besöka olika aktiviteter och tillställningar som anordnades i Rossön.

Pappa var oerhört barnkär och att få bli pappa och sedan morfar var en höjdpunkt i livet. Tyvärr blev tiden som morfar alltför kort eftersom han drabbades av demens. Demensen gjorde att han sakta sjönk in i sig själv. En grym sjukdom som drabbade hela familjen. Det var svårt att se pappa förändras och sakta glömma bort oss och sitt tidigare liv. Trots sin glömska var han fortfarande alltid snäll. De sista åren fick han bra omvårdnad på Brismarksgården i Hoting.

Vi saknar vår pappa. Han fattas oss. Sov gott.

Anna-Karin och Katarina

Mer läsning

Annons