Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

W.A.S.P. – ett gäng trötta hårdrockare

W.A.S.P
Var: Stortorget
När: Lördag 00.30
Betyg: 2

Annons

Underbart kul att Yran bjuder på redig hårdrock som avslutning var min första tanke när programmet släpptes i början av sommaren. Att äntligen få höra och se W.A.S.P såg jag helt klart fram emot. Jag vill redan här göra klart att detta inte var tillnärmelsevis vad jag hade förväntat mig av ett så pass namnkunnigt band.

Sedan flera år åker jag till Sweden Rock i Blekinge. Där har jag sett och hört det mesta och W.A.S.P kommer inte ens in på min 100 bästalista. Att sedan ett lite väl blött regn skrämmer iväg större delen av publiken eller om det är Titiyo och lokala Paranoid som drar folk är ju svårt att säga. Men de tappraste av tappra stannade och stöttade sina favoriter ända till 02.01.

Jag skulle vilja påstå att det bästa med konserten var publiken längst fram. Som de öste! Jag väntar länge utan att jag blir ens i närheten av berörd. Gitarrsolona är för lågt mixade, jag hade så gärna hört vad Doug Blair spelat just i solona. Ljudet blir bättre längre in i konserten, men gröten försvinner inte helt. Mitt i konserten blir jag så less att jag tar mig en promenad till Tuttifruttiscenen för att få höra en låt med Titiyo, riktigt trevligt. När jag återvänder till W.A.S.P är det som om inget har hänt, konserten står och stampar. Jag försöker se det hela med lite mer positiva ögon.

Sångaren och grundaren av bandet Blackie Lawless jobbar tappert och har fin kommunikation med de närmaste fansen. Hans sång håller hyfsat genom hela konserten och faktum är att det låter bättre mot slutet. Jag gillar hans indianinspirerade vita stövlar med fransar, härligt sent 80-tal. På underarmarna har han fäst scenversionen av cirkelsågklingor, riktigt coolt. Ljusshowen är helt enligt hårdrocksnorm, extra kul att det ofta förekommer gult och blått. Jag gäspar. När tar det slut? Å så är sista ordinarie låt till ända. Jag har ställt mig under tak vid Storsjöteatern för att undgå regnet. Det tar en lite väl lång stund för bandet att komma ut för extranummer. Det otroliga händer nu när bandet spelar två av sina största hits, det hela lyfter till en rimlig nivå för ett världsband som W.A.S.P. "L.O.V.E Machine" och "I wanna be somebody" utser jag härmed till konsertens räddare. Betyget stiger från en etta till en tvåa, och störst del i det har faktiskt kämparna på första raderna som öste på så att bandet snäppte upp sig. Det var helt enkelt inte W.A.S.P:s bästa dag i lördags.