Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

ViviAnna Kuhnke

/

Vår älskade mamma har efter en lång kamp äntligen fått komma till vila.

Annons

ViviAnna Kuhnke föddes den 20 nov 1934 i Billsåsen, Oviken, som tredje barnet av sju till Märta och Georg Johansson. Stor berättare som hon var delade hon med sig av alla människor och öden hon mött i sin barndoms Jämtland. Vi älskar allas vår Jon-Olov och Krestoffer. Det var också i sommarstugan Böle nära barndomshemmet, som hon fann stillhet och vila under många vårar och somrar.

1953 tog hon studenten och åkte till Hamburg för att jobba som au pair i en prästfamilj. Där träffade hon sin stora kärlek, konstnären Dietrich Kuhnke, och i december -57 gifte de sig i Uppsala domkyrka.

Första sonen Thomas föddes -59 och från Upplands Väsby gick flyttlasset till Vilhelmina, vidare till Storuman där lillasyster Anna-Märta föddes -65. Tre år senare landade de slutligen i Strömsund där hon fick tjänst vid Hjalmar Strömerskolan som tysk-, latin- och religionslärare.

Vivi var modig, nytänkande och tolerant både som lärare och människa och hon kämpade mot cementerade uppfattningar i alla former. Färdiga svar var inte intressanta utan det värdefulla var diskussionen och att vara öppen för nya infallsvinklar. Hon var intresserad av främmande kulturer, livsåskådningar och religioner och var ofta före sin tid. I ett länsomfattande projekt – Sex och samlevnad – sökte hon upp människor som andra kunde vara tveksamma inför och bjöd in dem för möten och diskussioner med sina elever. Det var alltid högt i tak. Hon var en omtyckt lärare som inte räddes de stora frågorna och under hela sitt liv hade hon kontakt med många av sina gamla elever. 

1972 föddes Johannes och pappa Dietrich var hemmapappa, vilket var ovanligt på den tiden. Under alla år var mamma ensam försörjare, ändå orkade hon vara engagerad i många frågor även utanför skolan.

Under Vietnamkriget stödde hon FNL, arbetade i många år inom Amnesty, Broderskap och i flera ekumeniska frågor.

Vivi var, förutom en god berättare, också en god lyssnare. Kanske för att hon själv ofta upplevde ett utanförskap tog hon sig alltid tid för ett samtal. Många är de vänner som kan vittna om Vivi som en trogen vän och flitig brevskrivare. 

1977 dog hennes make Dietrich och en svår tid följde. Lyckligtvis träffade hon sin livskamrat Yngve efter en tid och han har sedan dess varit hennes stora stöd ända till slutet. 

1998 insjuknade äldste sonen Thomas i cancer för andra gången och hon bodde långa perioder hos oss barn i Stockholm för att kunna vara hos honom. När han inte orkade mer utan dog 2003 flyttade hon slutgiltigt till Björkhagen i Stockholm för att komma nära sina fyra älskade barnbarn. 

Mamma hade en orubblig tro på oss barn. Aldrig visade hon tvivel utan följde oss med stolthet på våra ibland krokiga stigar. Och vi kom ju alltid fram, vilket aldrig förvånade henne. Det älskar vi henne för. 

Anna-Märta

och Johannes

Mer läsning

Annons