Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Visuellt stark Fordringsägare till attack

/
  • Hannes Meidals Adolf och Jennie Silfverhjelms Tekla i fysisk Fordringsägare. Foto: Mats Bäcker

Attack. Tunga gitarrer, tre hårt belysta karaktärer i stark rytmisk marsch över det svart nakna scengolvet.

Annons

Tunga amerikanska rockbandet Filter i kontrast mot slarvigt medaljongtapetserad fond och sirligt utskurna kostymer.

Röda näsdukar sticker upp ur den unge Alfreds och den bedragne Gustafs vänstra bröstfickor som tecken för skadskjutna hjärtan.

Linus Fellbom, omtalad ljussättare och sedan några år tillbaka även regissör, har nu tagit sig an Strindbergs Fordringsägare. Senast kombinationen klassiker + Fellbom + rocksoundtrack (då Nine Inch Nails) besökte Östersund stod Rikard Wolff på scenen som sin namne, Rikard III.

Strindberg hävdade själv att hans Fordringsägare, skriven 1888, hade författaren Victoria Benedictssons utomäktenskapliga kärleksaffär med kritikern Georg Brandes som konkret bakgrund. Han förnekade inspiration från det egna livet, trots att dramat skrevs efter, och bär likheter med, skilsmässan från Siri von Essen. Strindberg, en före detta man som dessutom en gång varit Siris älskare.

Det senare tar Fellbom fasta på i sin Fordringsägare: Här är det den unge maken Adolf som bär drag av Strindberg med sitt yviga hår och sin ömma konstnärssjäl.

Upplägget är som följer: Tekla lämnade den äldre Gustav för den unge Adolf. De två männen har aldrig mötts förr. Tekla är bortrest och Gustav nästlar sig in i Adolfs medvetande med hämnd mot Tekla som mål. Han lyckas i sin föresats att krossa dem båda.

Fellboms Fordringsägare är en visuellt njutbar resa, där intellektuella resonemang tar stark fysisk form. Pauserna där scenen renas av hård musik och allt fokus vilar på tysta, ofta ensamma skådespelare, tillför mycket i karaktärsgestaltningen. Intrigen kan ses på två sätt:

1. Krig mellan könen. Gustav krigar för de båda männens räkning mot Tekla. Straffet för hennes svek: hon förlorar sin kärlek.

2. Gustavs krig mot den kärlek han aldrig fick. Gustav är ormen som nästlar sig in i paradiset (nåja) och krossar den kärlek som faktiskt finns under alla maktspel och utstuderade gräl Tekla och Adolf emellan.

Den senare tolkningen ligger närmast till hands här.

Strindbergs misogyna textrader (”kvinnan är en ofullgången man”, ”kvinnan är mannens barn och är hon inte det blir han hennes och då blir det upp- och nedvända världen”) faller på det komiska kontot. Inte ger det Gustav några pluspoäng att han ser Tekla som en oskriven griffeltavla att klottra full med sina egna idéer. Men intrig ett, där Tekla är den större boven, dröjer sig kvar i karaktärsgestaltningarna. Trots allt är hon den minst utmejslade karaktärerna av de tre. Strindberg behåller ett dödsgrepp om sin text.

Mer läsning

Annons