Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Vilket EU vill vi ha?

Annons

Om en knapp månad är det val till Europaparlamentet. Det äger rum i en allvarlig situation för Europa. Den inre säkerheten hotas genom svag tillväxt och hög arbetslöshet. I den ekonomiska krisens spår har populistiska och högerextrema rörelser fått vind i seglen och hotar demokratin. Det hotet ska inte överdrivas, men vi får inte heller tro att de demokratiska landvinningarna i Europa aldrig kan rullas tillbaka.

För första gången sedan Berlinmurens fall hotas också vår yttre säkerhet. Vad som hänt i Ukraina, kan hända på andra håll i Europa. Putins Ryssland är varken fredligt eller pålitligt. Man kan fråga sig om Ryssland orkar med sina stormaktsambitioner i längden och hur länge det nuvarande auktoritära styret består. Men Putin har det politiska och militära initiativet idag, och det motstånd som Europa hittills bjudit mot Rysslands aggression har varit svagt och splittrat.

Det är uppenbart att EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik (GUSP) behöver stärkas, men det är ingen fråga som står på dagordningen för Europavalet. Det råder över huvud taget stor oklarhet om hur EU ska utvecklas. Det är lättare att hitta röster för att Bryssel ska få mindre makt än för att EU:s institutioner ska stärkas, och överstatlighet har blivit ett fult ord i Europa. Regeringarna i Europa framtonar gärna som EU-kritiska, samtidigt som de gör EU till syndabock för sina egna tillkortakommanden.

Den borgerliga alliansen i Sverige har profilerat sig som den regering som velat skära mest i EU:s budget, i hård konkurrens med de konservativa i Storbritannien.  Anders Borg antyder gärna att den europeiska krisen ligger bakom arbetslösheten i Sverige. Men inget hade hindrat den borgerliga alliansen från att föra en aktiv arbetsmarknadspolitik i stället för att sänka skatterna för dem som redan har välbetalda jobb.

Socialdemokraternas upplägg inför EU-valet är inte mycket mer visionärt.  Vi kräver att EU ska lösa olika problem åt oss, men vi är inte beredda att ge EU ökade ekonomiska resurser eller effektivare institutionella verktyg. Vi talar gärna om solidaritet och rättvisa, men dessa krav utsträcks sällan till att gälla de fattigare länderna i Europa. Och när vi i högtidliga sammanhang talar om EU som ett freds- och demokratiprojekt menar vi för femtio år sedan, inte nu.

Mot den bakgrunden är det kanske inte så konstigt att EU-valrörelsen inte vill ta fart, och att mer än halva väljarkåren befaras stanna hemma på valdagen. Om partierna och deras kandidater inte definierar vilket EU de vill ha, och inte talar om vad som förenar oss i Europa och vilken nytta vi har av samarbetet, kan de inte vänta sig att folk ska känna sig motiverade att rösta. Varför rösta på något som inte ens politikerna verkar tro helhjärtat på?

EU-valet den 25 maj är ingen förövning till det svenska riksdagsvalet i höst. Vi ska välja ledamöter till ett europeiskt parlament som ska driva europeisk politik, och som har ansvar för hela Europa. Det utesluter inte att det finns en viktig höger-vänster-dimension i EU-valet, och att vi bör göra vad vi kan för att se till att socialdemokraterna blir tongivande i EU-parlamentet. Särskilt som parlamentets sammansättning också kommer att påverka valet av ordförande för EU-kommissionen, EU:s verkställande organ.

EU-valet ger oss svenskar en unik möjlighet att påverka politiken i hela Europa och att stärka freden och demokratin i världen.  Det är därför viktigt att alla utnyttjar sin rösträtt, även om detaljerna ibland är oklara.  

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel