Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Vilka är farliga – och för vilka?

Annons

Norge – 22 juli. Det har då gått tre år sen massmorden på unga Socialdemokrater på Utöya. Statsministern från Högern – Erna Solberg – talar. Hon som valt att regera med de bruna i Fremskrittspartiet – ett parti som gör sitt bästa för att utnyttja islamofobi i sina försök att skapa opinion för sin sak.

Två dagar senare inför Norge höjd terrorberedskap på grund av ett ospecificerat hot mot landet. Det enda man säger sig veta är att säkerhetstjänsten säger att hotet är tidsbegränsat och att det kommer från islamister, förmodligen med norska kopplingar, som strider i Syrien.

Justitieminister i Norge är Anders Anundsen från Fremskrittspartiet. Han var en gång ordförande i partiets ungdomsförbund under den tid där som bekant också den norske terroristen var medlem.

Ministern har förstås inget med Breiviks dåd att göra. Men många med mig skulle ha föredragit att information om nya hot kommit från en justitieminister med en annan bakgrund. Måtte de svenska Moderaterna dra sig för att följa den norska högerns samarbete med extremhögern.

Liknande resonemang om faran med ungdomar som åker till Syrien förs också i Sverige av både Säpo och så kallade terroristexperter.

Logiskt sett är det lite svårt att se kopplingen med Syrien. Den risk jag kan se är att ungdomars om utbildas i vapenanvändning förstås har lättare att genomföra terrordåd. Fast Breivik förefaller självlärd.

Å andra sidan, och det måste betonas: Det här är inte sammanhang där vi ska räkna in logik i alltför hög utsträckning.

Den svenske terroristen från Drottninggatan kan inte sägas ha haft någon särskilt logisk tanke bakom sitt sprängdåd.

Rimligare hade väl varit att åka till Syrien. För den som är fast i ett nationellt, religiöst eller etniskt tänkesätt är det i alla fall mer logiskt att använda sina krafter till att attackera dem man ser som sina fiender i Syrien än i Norge eller Sverige.

När det är sagt: så sent som i slutet av maj mördades fyra människor vid det judiska museet i Bryssel av en fransman som nyss kommit från Syrien.

Självklart måste vi skydda oss från galningar av denna typ. Vi behöver en säkerhetspolis värd namnet.

Det finns människor som inte förstår att skilja på Israel och judar.

De blir säkert inte färre när det avslöjas att 15 till 20 svenskar nu tjänstgör i den israeliska armén, som så här långt dödat 1766 personer i Gaza, varav 329 barn.

Men de som slåss för Israel ska inte undersökas av Säpo, enligt SvD. Gäller samma sak de svenska nazister som nu strider i Ukraina? Vi behöver en säkerhetspolis vi kan känna förtroende för.