Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Viktiga konstnärsmöten i Gåxsjö

/
  • Curator Gert Andersson talar om kreativiteten som en andlig kraft.   Konstverket i mitten framför altaret är Tobi Andersson-Fägerskiölds
  • Att man lyckats få hit så många verk av Cecilia Edefalk är en prestation, menar LT:s Torbjörn Aronsson. Här hennes oljemålning
  • Fotografi av Corinne Ericsson från hennes dokumentation av jämtländska jakttorn.
  • Sex målningar av Paul Fägerskiöld och nedan en målning av Andreas Fägerskiöld.

Konsten som en andlig kraft och ett skott mot det mansdominerade konstlivet.
Torbjörn Aronsson ser mångfacetterade utställningen "Hela min kärlek och solidaritet" och upplever hur konsthistorien och samtidskonsten smälter samman.

Annons

"Räkna med både akademiledamotskap och statslön, men vänta ingen förståelse där du är ömtåligast och stoltast, i din kreativa mission [...]. Inför din ensamma kamp har du hela min kärlek och solidaritet."

Dessa rader av Torsten Andersson återfinns i katalogen till hans separatutställning på Moderna Museet år 1986. Sonen Gert Andersson har haft dem som utgångspunkt inför curerandet av utställningen i Gåxsjö som pågår till 27 juli. Det handlar om möten mellan generationer och inriktningar, men även om att utforska den konstnärliga kreativiteten. Gert Andersson talar om kreativiteten som en andlig kraft, och vad bättre då än att ha utställningen i en kyrka?

I år har en ännu större kraftsamling ägt rum än 2013. Kyrkorummet domineras som ifjol av Tobi Andersson-Fägerskiölds stora målningar med stilla gestalter, men de har kombinerats med eldsmotiv i serien "Ode till martyrer" av Madeleine Hatz. Denna New York-baserade konstnär tillbringade ett halvår i Kina och titlarna på verken anspelar på de som dör när de vägrar ge upp sin tro. Elden både ger och tar liv.

Dan Wolgers visar verket "Corpus Dei" i samband med fem porträtt av de fem männen i olivlunden, alltså de som var med Jesus den sista natten innan korsfästelsen. Det finns uppenbara profana anknytningar till temat kreativitet och andlig kraft. "Corpus Dei" ser snarast ut som en ombyggd rockhängare och de fem porträtten har konstnären själv som förlaga. Cecilia Edefalks porträtt av Dan Wolgers försett med vetenskapliga formler bidrar till en renässansprägel. Camilla Wolgers upptar stort utrymme med sina konstnärliga naturaliesamlingar.

Mötet mellan Lennart Fägerskiöld och sönerna Paul och Andreas äger rum på det andra planet. Lennart Fägerskiölds upptagenhet vid seendets problem och logik har resulterat i ett verk som för tankarna till det psykedeliska 1970-talet med orange batiktyger. Sonen Paul ägnar sig åt en utpräglad slow art där han med stort tålamod droppar och skvätter ut färg ur sprayflaskor. Resultatet blir på håll monokroma målningar som när man går närmare ger helt andra effekter av droppar, vattenyta och himmel. Sonen Andreas måleri är mer expressivt och kan påminna om street art men har en tydlig musikalisk kraft.

All konst får i år inte plats i kyrkan och det är i en byggnad intill som de största överraskningarna finns. Att man lyckats få hit så många verk av Cecilia Edefalk är en prestation. Hon är en av landet mest uppmärksammade och framgångsrika konstnärer just nu, även internationellt. Edefalk anser sig vara medial, och verken "Ande August" och "August" är resultaten av möten och diskussioner med August Strindberg. De ger verkligen intryck av att hon sett hans ande och klätt den i färg.

Även målningarna på temat "White Within" har med dessa diskussioner att göra, då Strindberg hade sagt något om att hon skulle utföra målningar som var vita inom sig. Här finns även ett fotografi i silvergelatin, där Edefalk riktar en pistol mot betraktaren. Det verkar vara en beskuren variant av hennes "Självporträtt med pistol" från 1993, där hon med andra handen trycker på kamerans självutlösare.

Gert Andersson berättar att för honom handlar bilden om att Edefalk avlossar skott mot det mansdominerade konstlivet. Detta är en annan viktig aspekt på utställningen i Gåxsjö. Andersson har velat komma ifrån vanliga uppfattningar om kvinnliga konstnärer. Om konstpubliken stoppar dem i ett särskilt fack efter kön hindrar det dem från att riktigt kunna uppskatta deras konst.

Det är lite otydligt vem eller vad Anna Erlandsson möter, men här finns både nya saker och sådant jag sett tidigare. Bland annat en invecklad maskin vars enda syfte tycks vara att med en trähand stryka över en kvinnas hår, kanske för att välsigna henne?

Det finns något både asketiskt och sakralt över Torsten Anderssons möte med glaskonstnären Ingegerd Råman. Det sakrala är något som präglar även andra delar av utställningen som ett altarliknande arrangemang kring Corinne Ericssons svartvita fotografier. I flera år har hon dokumenterat och, kan man säga, porträtterat jämtländska jakttorn.

Lisa Paulsson är konstnär som utgått från både nya och gamla fotografier när hon iscensatt möten med äldre släktingar. Fotografen Mathias Johansson har med kameran porträtterat konstnären Lena Cronqvist. Berta Hanssons möter de vita fåglarna i sitt måleri, som symboliskt kan ses som ett slut på både hennes målarliv och liv på jorden. Här korresponderar de fint med Cecilia Edefalks små målningar med löv. Clas Söderquist möter amerikanska målare i en film från 1968. Anknytning till Hammardal har både Birgit Ståhl-Nyberg och hennes målning av ett hus som präglas av nattlig mystik. Det är inte ofta vi till länet får sådana viktiga möten mellan konsthistorien och samtidskonsten. Gert Andersson visar utställningen dagligen och programmet har flera punkter med gästande författare och kulturpersonligheter.

Annons