Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Vikten av att hålla kur(s)en

I går kom en opinionsmätning som placerade Moderaterna på 37,5 procent.

Annons

 Skillnaden mellan ”blocken” (av det rödgröna samarbetet återstår ju i praktiken inte mer än en hög övergivna valbroschyrer) uppgår till hela tio procent. Siffrorna kan verka dramatiska, men egentligen är det inte särskilt konstigt. Det är lätt att vara en vinnare när det inte finns någon motståndare.

Mönstret känns igen från första halvan av förra mandatperioden. Då var väljarsympatierna omvända: medan regeringen befann sig i permanent motvind, kunde de rödgröna ligga lågt och ändå samla rekordstöd. I februari 2008 var Socialdemokraterna nedgrävda i interna rådslag, ändå fick partiet stöd av 45,5 procent av väljarna. Ledningen baserades inte på egna meriter utan på regeringens tillkortakommanden.

Nu är det sossarna som får ta emot all negativ publicitet medan Moderaterna lugnt kan luta sig tillbaka och se hur avståndet växer.

Är det något som förra mandatperioden lärt oss så är det att opinionen svänger snabbare än vad en stjärna släcks i Idol. Trots kritiken mot borgerlighetens skattesänkningar, försämringar av a-kassan och sjukförsäkringen, behöll regeringen kursen. Det var den så kallade arbetslinjen ända in i kaklet.

I eftervalsdiskussionerna görs olika tolkningar av vänsterpartiernas nederlag. En del söker förklaringen i det organisatoriska upplägget, det var fel av Socialdemokraterna att i förväg ansluta sig till en koalition, alternativt att inkludera Vänsterpartiet i regeringsunderlaget. Andra menar att politiken var antingen för mycket höger eller vänster.

En tredje ståndpunkt är att hela innehållet rätt och slätt var fel. ”Jag tycker att det var fel på vår politik”, sade Mona Sahlin några veckor efter valet. Uttalandet var inte bara en välplacerad känga i magen på alla socialdemokratiska valarbetare som i månader kämpat för ett maktskifte, det var en häpnadsväckande förnekelse av den traditionella S-politiken. Även Sahlins parhäst Thomas Östros har efter valförlusten gått ut och i princip tagit avstånd från det som alltid varit socialdemokratins ideologiska kärna: progressiva skatter och omfördelning.

Om vi inte hade sagt nej till det där rut-avdraget ...

Socialdemokraterna ska inte börja snegla på Moderaterna, förutom i ett avseende. Det gäller att hålla kursen, vindflöjlar vinner inga val. Sedan skadar det förstås inte om ledande företrädare faktiskt tror på det de säger.