Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vi var inte de enda som inte lärt oss något

Läs Patrick Sjöös krönika om sista derbyt i Z-hallen.

Annons

På sportredaktionen hade vi tipstävling inför den sista historiska derbymatchen i Z-hallen mellan Östersunds IK och Brunflo IK.

Jag tror att mitt tips på 6–2 till ÖIK var närmast.

Vi hade ingen diskussion på sportredaktionen om vilket lag som skulle vinna. Frågan vi ställde var hur mycket ÖIK skulle vinna med? Det är ju dags för den stora vändningen för ÖIK nu. Det har vi i och för sig sagt ett par månader.

Men ikväll skulle det bli storseger och målkalas för ÖIK i Z-hallen.

Men vi hade inte lärt oss någonting av det förra derbyt.

Inte det minsta.

Nu var vi visserligen inte de enda som inte hade lärt oss något av derbyt i Klanghallen då Brunflo vann efter förlängning. Ett helt lag med grönklädda spelare hade också glömt att det inte går att kliva in på halvfart med vetskap att man ska vinna.

Brunflo var det lag som visade störst hjärta, mest fart och störst kämparglöd.

Ett exempel var när Olle Ericsson slängde sig fram och täckte ett slagskott. Det resulterade i en kontring och 0-3. Ingen i hemmalaget offrade sig så för sitt lag under de 40 första minuterna.

Det tog ända till tredjeperioden innan ÖIK kunde får ordning på sitt spel, mycket med hjälp av felbeslut och individuella misstag från gästerna.

ÖIK-tränaren Markus Åkerblom tycker att det är lite för enkelt att säga att det handlade om att Brunflo visade mer hjärta. Han menar att det är svårt för hans grabbar att gå in i en match där man har allt att förlora. Det blir spänt och oroligt just mot Brunflo och det märks på många spelare.

Det blir en negativ anspänning.

Det är möjligt att Åkerblom har helt rätt.

Själv känner jag dock att det också är lite för enkelt att skylla på det. Hur många derbyn har inte många av de här spelarna lirat? Alla gillar att lira derbymatcherna.

Att till exempel passa pucken bakom ryggen i egen zon utan adress känns mer som en grej man tar till när man känner sig för överlägsen. Det tror jag inte att man gör i en match där man är rädd att förlora.

Däremot hade jag sagt precis som Åkerblom om jag varit ÖIK-tränare. Det gäller att skydda sina spelare.

En sak är i alla fall säker. ÖIK-spelarna kommer att gå stärkta ur det här. Att vända 0-3 till 4-3 är förstås något som de ska ta med sig framöver.

Förlusten i första derbyt var början till en nedåtgående spiral.

Vinsten den här aftonen är början till en uppåtgående spiral.

Det tror i alla fall jag.

I Brunflo var det förstås frustrerat efter matchen. Med 21 minuter kvar att spela så ledde man med 3-0 och ändå får man inte med sig en enda poäng. Jag var stundvis imponerad över lagets agerande under de två första perioderna.

Men 15 minuter kvar ledde man med 3-1 och med facit i hand skulle man nog ha spelat enklare och grisat sönder matchen. I stället blev det lite enmansshower, svåra beslut och ett par onödiga utvisningar.

Det kändes lite som man kastade bort sitt fantastiska läge att snuva ÖIK på ett nytt derby.

Nu har jag inte sett alla Brunflomatcher. Men känslan är att laget hade samlat på sig betydligt mer poäng med lite mer kyla och enklare beslut. Vilja att vinna måste bli ännu starkare i gruppen.

När jag flyttade till Jämtland fick jag reda på att det fanns en provisorisk ishall efter en brand. Staden skulle snart få en ny ishall.

Det var snabba ryck. Bara 24 år efter branden av Z-kupolen finns det nu en ny arena som invigs om ett par veckor.

Det här var alltså det sista derbyt någonsin i den sunkiga hallen. Äntligen lämnar vi det provisoriska bygget.

Jag kommer aldrig att sakna dig Z-hallen.