Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vi och dom i konstens sökljus

Annons

Människor jagar androider i Los Angeles år 2019, ett urspårat tekniksamhälle där ingenting är vad det synes vara. Ridley Scotts klassiska framtidsvision "Blade Runner" från 1982 har fått nytt liv i Anders Ramsells flödande akvarellversion. Över 12 000 akvareller får bilda grund för en film på 35 minuter som visas non-stop i lokalen. Det är en hård atmosfär i Scotts film, där ett spel med ljus och skuggor är effektivt för att framkalla stämningar, känslor och karaktärer. I Ramsells version har detta mjukats upp betydligt. Ljus och färg har motsvarande funktion och miljöerna är summariskt återgivna. Inslag av ljusare blått samt ett underliggande ljus ger en lite kylig känsla och är även markerande för androider, vilka framstår mer som väsen. De har fått betydligt lösare konturer än huvudpersonen Rick Deckard och Rachael. Det är som om Ramsell med en detaljrik granskning vill utforska om dessa två är androider eller människor. Känslor, stämningar och identitet ligger i fokus. Utställningen visas fram till 3 november och förutom filmen finns där ett urval akvareller från filmmakandet.

Svenssons Ramar

I februari visades del ett av Aino Näslunds retrospektiva utställning i den lilla butiken, som en sammanfattning av konstnärlig verksamhet och samarbete under de första 15 åren 1983-1998. Nu har del två tagit vid, som omfattar perioden 1998-2013. Man kan se hur Näslunds konst gått mot en allt större förenkling, motiven blir mer reducerade till symboler. I emaljteknik blir det extra starkt, som vägskyltar. Här finns prov på Näslunds skaparmödor i skilda tekniker, allt från grafik och målningar i akryl till objekt och bokkonst. "Bord för MumsMums" (1998) är ett ovanligt tidigt exempel på relationell konst. I andra objekt som "Föreningen" för inbördes beundran (2003) och "Skrinnaren" (2006) kommer Näslunds kreativitet till sin fulla rätt. Det förra består av en plåtkista invändigt täckt med små leksaksfigurer och speglar. Här kan man verkligen tala om självbespegling och sluten grupp, särskilt när locket lagts på. Skrinnaren är en liten skridskoåkande mansfigur som istället för att följa den framåtskridande åtbörden snurrar runt likt den bekanta leksaken med en ballerina framför en spegel. Ett inlägg i könsdebatten kanske.

Härke Konstcentrum

Ofta när jag går över Frösöbron tänker jag på vad synd det är att inte fler konstnärer i länet ägnar sig åt vattenmotiv. Anneli Kent har bott länge i Brighton, den engelska hamnstaden, men när hon målar hav är det snarare medelhavsaktigt. Fast hon berättar att även havet i Brighton kan få den där turkosa kulören. Kent talar gärna om vilka konstnärer hon influerats av. Matisse är en av dem och det är lätt att se likheter i det dekorativa och bristen på djup i bilden. Kents målningar utgår ofta från vardagen, har en collageliknande uppbyggnad och glada färger. I flera finns flöde och bildberättelser som fascinerar. Hit här Amy, en hyllning till sångerskan Amy Winehouse som tragiskt gick bort för två år sedan. Visas fram till 3 november.

Annons