Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vi och Dom

Världen kommer till oss i en hand fylld med lingon och blåbär.

Annons

Vi har skogar med lingon och blåbär. Vi behöver sylt och saft och plockade bär. Dom drömmer om ett bättre liv. Dom reser från byar i Bangladesh till byar i Bräcke med hopp om att det kan bidra till ett bättre liv. Vi och Dom.

Vi och Dom är också titel på en grupp skulpturer av konstnären Annika Persson. Vi: det är vi som ser ungefär lika ut. Samma sorts öron och likadana halsband. Kanske är det katter. Vi ringar in oss själva med gränsmarkeringar, synliga och osynliga.

Dom: det är dom som inte ser ut som vi. Som har andra öron och som inte beter sig som vi gör. Visst verkar dom lite konstiga. Dom skäller. Är dom farliga? Såhär håller vi på: Vi definierar oss själva genom att markera hur andra avviker från oss.

Det finns inte bara katter och hundar. Det finns också Hon och Han. Kvinnor och män. Min mormor Märta och min morfar Nils-Erik var ett småbrukarpar från skogarna i Bräcke kommun. Hon och han plockade ofta lingon och blåbär – särskilt hon.

En svart kvinna sitter intill en vit man på en buss i Alabama. Året är 1955 och kvinnan heter Rosa Parks. Hennes mod att sätta sig på denna plats blir starten till en bojkott där den svarta befolkningen vägrar att åka med de segregerade bussarna. Vi och Dom. Svarta och vita.

Tillbaka till Östersund. Vårt länsmuseum invigdes 1930 och den jämtländska kulturhistorien skildrades där i 41 olika rum. I ett av rummen fanns det som kallades etnografiskt jämförelsematerial Här fanns afrikanska, indianska och samiska föremål. 1930 sågs både afrikaner och samer som något avvikande och främmande. Båda representerade de några som inte var som Vi. Dom andra. Deras avvikelser hjälpte oss att definiera oss själva.

Bilder av nordafrikanska kvinnor och barn. Bilder av samiska kvinnor och barn. Båda dessa grupper finns med i min forskning om kvinnliga kristna missionärer. Här finns många möten mellan Vi och Dom. Vita kvinnor i ljusa klänningar läser bibeln för gamla samer i kolt och förkläde. Ett möte som kanske inte alltid var helt jämlikt. När Vi hjälper Dom kan det vara solidariskt och meningsfullt – samtidigt som det kan ge uttryck för makt.

Möten mellan människor kan också ske bortom Vi och Dom. Bli till personliga och vänskapliga band. Maria möter Stina. Gränser kan lösas upp och bli oväsentliga. Men i värsta fall görs gränserna mellan Vi och Dom knivskarpa. Den svenske rasbiologen Herman Lundborg presenterade sina teorier 1919 i boken "Svenska folktyper". Här är Vi lika med så kallat Rena nordiska typer. Zigenare var då som nu betraktade som Dom. Just nu, i denna höst sker stora utrensningar av romer från Västeuropa. Vi kastar ut Dom.

Dom andra kan ha många namn: utlänningar, svenskar med utländsk härkomst, invandrare. Dom kan också kallas samer. Ibland exotiska, spännande och lockande. Ibland annorlunda och hotande. Stereotyperna är många. Gränserna mellan Vi och Dom befästs.

Om dessa frågor finns inte ett spår i vår svenska valdebatt. Ett fattigdomsbevis? Åtminstone ett bevis för att plånboken styr debatten och i värsta fall även väljarna. Vem ställer idag de viktiga frågorna? Vem bryr sig?

Annons