Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Vi känner igen retoriken från förr

Annons

"Stoppa tiggarplågan", "stoppa det organiserade tiggeriet" stod det med stora rubriker i tyska dagstidningar hösten 1933. Liknande artiklar publicerades dagligen i nazistpartiets tidning Völkischer Beobachter. Det var starten på en förföljelse som kom att utvecklas till en kampanj från det tyska Propagandaministeriet mot "asociala element" som tiggare, romer och alkoholister.

Mellan den 18 och 25 september 1933 organiserade polisen, med stöd av SS, en nationell "tiggarvecka" då tiotusentals tiggare och hemlösa arresterades. Nazistpartiet gjorde en politisk poäng av att "rensa upp" och bidrog samtidigt till en uppiskad stämning mot utsatta människor den där hösten, några år innan andra världskriget bröt ut.

Känns retoriken igen?

stora affischer som hänger från taket i rulltrappan på Östermalmstorg tunnelbanestation i Stockholm ber SD om ursäkt för kaoset i Sverige. "Kaoset" syftar på de EU-migranter som kommit hit för att tigga och som nu sitter på många av landets buss- och tågstationer, och utanför matbutiker, med varsin pappersmugg med några mynt i. Endast SD vågar ta i problemet står det på en affisch, som också hälsar välkommen tillbaka 2018 då det kommer att ha skett en förändring. Underförstått: tiggarna försvinner om SD får mer makt. Annonskampanjen är på engelska och riktar sig till utländska turister, knappast till de EU-migranter som är föremål för kampanjen.

Det tog inte många timmar innan ett par hundra personer stormade tunnelbanestationen, klättrade upp på rulltrappan och började riva ner affischerna i taket. Detta bemöttes med ett uppfodrande finger från Expressens chefredaktör Thomas Mattsson som hävdar att motdemonstranterna är ett problem mot yttrandefriheten.

Men att annonsera i den skattefinansierade kollektivtrafiken i Stockholm är ingen rättighet eller fråga om yttrandefrihet. SL avgör själva om en viss reklam kan anses olämplig och då välja att nobba annonsören. Så var fallet med Stockholms Fria Tidnings djurrättskampanj med kritik mot köttindustrin som stoppades med motiveringen att den kunde vara obehaglig för vissa resenärer. Men SD:s kampanj som närmast beskriver tiggande EU-migranter som en sanitär olägenhet som tyvärr semestrande turister tvingas se, bedöms alltså inte stötande.

Diskussionen om SD:s annonskampanj rymmer egentligen två frågor, båda med en brännande ideologisk kärna som vi inte bör sopa under mattan och reducera till kritik mot upprörda resenärer som river ner stötande annonsering.

Det ena är frågan om reklam - all form av reklam - i det offentliga rummet. Är det rimligt att vår skattefinansierade kollektivtrafik tapetseras i kommersiella eller politiska budskap, i stället för exempelvis konst eller samhällsinformation? Det är inte en ekonomisk fråga för att få kollektivtrafiken att gå runt, utan en fråga om vinstmaximering. Reklamförbud i kollektivtrafiken borde vara en lika självklar fråga att diskutera som förbud mot reklam på skolor, daghem och sjukhus.

Den andra frågan är just vad SD:s kampanjbudskap vill säga med affischen "Sorry about the mess here in Sweden", och syfta på tiggare.

Retoriken i annonseringen är inte unik. "Det är så här normalisering av rasism ser ut i Sverige i dag", säger en demonstrant utanför tunnelbanan.

Vi måste lära av historien och minnas vad en sådan här kampanj bidrar till för samhälle.