Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vi behöver en ny regering, för världens skull

Fredrik Reinfeldt skulle inte säkert diskutera Frankrikes skandalösa behandling av dess romska minoritet nästa gång han träffade president Sarkozy.

Annons

”Huruvida jag skulle ta upp detta kan jag inte lova eller veta”, sa statsministern i förra veckans tv-utfrågning. Ett ynkligt uttalande som emellertid är talande för Sveriges nya roll i världs samfundet . Sverige hörs inte, finns inte, inte som en enskild, fritänkande och kritisk röst.

Den som är intresserad av vårt lands position i aktuella händelser är hänvisad till Carl Bildts resedagbok på nätet. Där finns för övrigt inte en stavelse om franska myndigheters utrensningskampanj av denna ”ondskans armé”, för att citera en annan av Bildts och Reinfeldts partivänner, Italiens Silvio Berlusconi. Den europeiska borgerligheten sluter leden och den som söker avvikande högerröster får leta nere i källaren.

I går skrev två mindre profilerade folkpartister ett upprop mot händelseutvecklingen i Frankrike: detta är en form av statssanktionerad rasism som måste fördömas av övriga Europa (Svd). Räkna dock inte med några stärkande ord från chefen. Internationell solidaritet i Jan Björklunds värld begränsar sig till olika vapenlösningar; Nato, Afghanistan. Som tur var lyckades inte FP-ledaren övertyga riksdagen att skicka stridande svenskar till Irak.

Och vice statsminister Maud Olofsson är så upptagen med att attackera facket att hon inte hinner samla sig för en kommentar om läget på kontinenten.

Utrikespolitiken har fått en undanskymd roll i valrörelsen. Vänsterpartierna brukar normalt agera självsäkert i utrikespolitiska spörsmål och man kan bara spekulera vad tystnad en från de rödgrönas gäng beror på . Att oppositionen under lång tid suttit fast i frågan om Afghanistan har knappast underlättat möjligheterna att hålla en tuff linje mot borgerligheten.

Någon brist på livsviktiga och polariserande utrikesfrågor råder annars inte: Frankrikes utvisningar av romer. Lundin Oils och tidigare styrelsemedlemmen Carl Bildts nykoloniala härjningar i inbördeskrigets Sudan. Översvämningskatastrofen i Pakistan som inbjuder till debatt om den svenska biståndspolitiken, vi har ju numera en biståndsminister som inte gillar bistånd. Ja, överhuvudtaget det faktum att vi begåvats med en regering som står passiv inför en omvärld där våldet och främlingsfientligheten grasserar.

Vi behöver en ny regering. Med en statsminister som inte blundar när utsatta minoriteters rättigheter kränks. Med en biståndsminister som inte b ygger ambassader med bistånds pengar . Med en utrikesminister utan kompisband till den gamla Bushadministrationen.