Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Veteran i hjärtat av ung svensk jazz

/
  • Fadern försökte få honom att välja trummor men Jonas Kullhammar gillade saxofonen redan som nioåring. Den glänste och hade många knappar.
  • I höst spelar Jonas Kullhammar nästan bara nya låtar med sin kvartett. Efter Sverigeturnén går de in i studion och spelar in. Foto: Mats Andersson/Scanpix

Det började i barnslig glädje över ett glänsande instrument med många knappar.
I dag är Jonas Kullhammar och hans kvartett veteraner i hjärtat av ung svensk jazz.
Sitt tioårsjubileum firar bandet med en galen samlingsbox och en Sverigeturné. På fredag spelar de på Gamla tingshuset i Östersund.

Annons
Studion hemma i Ormingekällaren uppfyller med råge idén om en jazzmusikers näste. Vackra, gamla instrument på hyllor och väggar, i mitten ett piano vars strängar, just nu oskyddade, börjar vibrera i konstiga toner bara Jonas Kullhammar blåser i sin saxofon.
Antalet samlingsboxar, i vinyl och cd, är intagande. Vad finns inte? Snart kan Jonas Kullhammar lägga till bandets egen. Till tioårsjubileet ger Jonas Kullhammar Quartet ut en box för de riktigt hängivna: åtta skivor liveinspelningar, nio timmar tidigare outgiven musik, det mesta från Sveriges Radios arkiv. 40 timmar bantades ner till 18 som sedan halverades.
- Det är bland det mest påfrestande jag varit med om, att lyssna på sig själv i 40 timmar. Jag fick ju höra mina sämsta situationer, de bästa med, men det är det sämsta som sätter sig djupast.
- Men vi har haft väldigt kul också. Några spår har vi väldigt starka minnen från. Första gången vi spelade på Stockholms jazzfestival skulle spelningen sändas i SVT. Vi börjar spela och plötsligt märker jag att trummisen spelar i vals, den här balladen har aldrig gått i vals, paniken stiger, men efter bara några minuter blir det ganska bra.
- Det är ändå improvisation jag tycker är roligast med jazz.
Knappt 30 fyllda är Jonas Kullhammar en av landets mest namnkunniga improvisationsmusiker. "Hans utflykter förmedlar en sprudlande glädje... Hans grupp har vunnit lyssnare som vanligen är motsträviga till allt som liknar post-Coltrane" skrev Robert Iannapollo i den amerikanska tidningen All about jazz tidigare i år.
Just glädjen och energin går inte att ta miste på, vare sig man hör dem live eller på skiva. Det är musik som fått jazzovana studenter i Kina att fria. Som trollbundit tiotusentals människor på Stockholms jazzfestival, på i princip alla Sveriges jazzklubbar, på You Tube men också på rockfestivaler som den i Arvika.
Spelglädjen är också en förklaring till att bandet överlevt med samma musiker. En annan att det gått väldigt bra.
- Det är ganska tufft att få det att gå ihop och försörja sig som musiker, och under de här tio åren har nästan alla skaffat familjer. Men i och med att vi fått så många spelningar har vi alla kunnat prioritera just det här bandet, säger Jonas Kullhammar.
De senaste sex åren har kvartetten gjort i snitt 50 spelningar om året, varav alltfler utomlands. De har spelat i Panama, flera gånger i USA, i Kina och i somras i en gammal maffiavilla mitt i Rom, Casa del jazz.
- Som att spela i Corleones vardagsrum, väldigt häftigt.
Tioårsjubileet började i Norge och fortsätter sedan hela hösten på olika svenska jazzscener och ofta med hemliga gäster. Materialet är till stora delar nytt; snart är de redo att spela in en ny skiva.

Mer läsning

Annons