Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Verklighetens Mundo cane i Bukarest

Annons

Under det jugoslaviska kriget rapporterade jag många gånger om massmord, civilbefolkningens lidanden, våldtäkter. I allt detta mänskliga elände berättade jag en gång om djuren i Sarajevos zoo. När den siste djurskötaren dödats av en krypskytt lämnades djuren att klara sig själva. Girafferna, örnarna och vargarna blev svältens första offer. Ponnyhästarna rymde. Bamsefar, en brunbjörn, var den siste som svalt ihjäl. Omänskliga förhållanden, om man kan säga så om en djurpark. Ingen annan av mina korrespondentsrapporter har lett till så många bekymrade reaktioner från svenska radiolyssnare.

Det finns en lärdom att dra av detta. Ett lands anseende beror inte bara på hur människor utan också hur djur behandlas. Som nu i Rumänien. Verklighetens uppföljare till chockfilmen Mundo Cane (1962) utspelas i Bukarest.

Bukarest är hundarnas huvudstad. Det är lika säkert som att Rom är katternas. I den rumänska huvudstaden finns inte mindre än 65 000 herrelösa hundar. Att möta en hundflock på 10-15 djur mitt i Bukarest får också en inbiten hundälskare att inse att man kan bli biten på många sätt. Sedan årtionden lovar varje borgmästare att ta itu med hundeländet. Sedan händer inte mycket, eftersom någon storbystad gammal filmstjärna som Brigitte Bardot eller Pamela Anderson sätter stopp för avlivning eller kastrering av de fyrbenta vännerna. Bardot och Anderson ser sig som den helige Franciskus ättlingar i rakt nedstigande led.

I september blev en fyraårig pojke ihjälbiten av ett gäng gatuhundar. När polisen kom till olycksplatsen stod sex hemlösa hundar och viftade glatt på svansen. En av dem hade blod kring käften. Byrackan med blod dna-testades, nej blodet kom inte från den ihjälbitna pojken. Var det i stället några kamphundar som inför ägarens åsyn hade slitit sönder den lilla barnkroppen? Tragedin fick det rumänska parlamentet att fatta ett drastiskt beslut, gathundar får sövas ner om ingen djurskyddsorganisation eller privatperson inom 14 arbetsdagar tar på sig vårdnaden.

När Traian Basescu (sedan 2004 landets president) för 13 år sedan var borgmästare lät han avliva aggressiva, sjuka och gamla hundar. Friska hundar fångades in och steriliserades. Då reste Brigitte Bardot första gången till Bukarest och tryckte sina plutläppar mot Basescus förvånade mun, men borgmästaren stod på sig. Antalet herrelösa hundar minskade.

Levnadsnivån i Rumänien går att avläsa i antalet hundar. Aldrig har det sprungit omkring så många hemlösa hundar som under de svåra åren med Ceauşescu. Av dagens 65 000 hundar kan om några år bli det dubbla.

För några år sedan hade Bukarest 70 heltidsanställda hundinfångare, nu bara tre. Borgmästaren i Bukarest heter sedan 2008 Sorin Oprescu. Han anklagas för att inte göra nånting åt hundeländet. Den ihjälbitna pojken är det andra dödsfallet på några år. År 2006 blev en japansk turist sliten till döds av vilda hundar. Då blev det ett herrans liv. För en kort tid. I fjol rapporterades hela 16 000 hundbett. Det är rekord.

Rumänien styrs av en samling politiker oförmögna att fatta nödvändiga beslut och utan ekonomiska resurser. Både människor och djur tvingas lida. Bukarests gatubarn och herrelösa hundar är egentligen två olika sidor av samma problem.