Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Verkligheten anropar högern

Annons

I Jan Björklunds värld finns det bara två alternativ, antingen fortsätter Alliansen att styra landet efter valet eller så tar de rödgröna över. Nu kan Björklund i och för sig inte säga något annat. Att i det här läget börja plantera tvivel om allianssamarbetet – projektet som har gett högern två raka valsegrar – vore förödande. Alliansens trumfkort är Alliansen, den förmenta regeringsdugligheten, det faktum att de borgerliga partierna lyckats hålla ihop i snart två mandatperioder. Ända fram till valdagen kommer högern försöka att sätta bilden att två politiska block står mot varandra. Inget annat existerar.

Med det här resonemanget bortser man dock från Sverigedemokraterna. Eller rättare sagt, högern vill inte tala om SD eftersom det sabbar bilden av att valet står mellan två block. Strategin är förståelig, men oroväckande. Ty risken är överhängande att SD får en fortsatt vågmästarställning efter valet. Då räcker det inte med en rödgrön minoritetsregering eftersom Jimmie Åkesson nästan alltid röstar med Jan Björklund. En sådan regering skulle bli ännu svagare än Fredrik Reinfeldts nuvarande minoritetsregering. Bara den som sätter makten framför allt kan acceptera en sådan lösning. För precis som de rödgröna i dag lägger egna förslag – och i undantagsfall får SD:s stöd – kommer en borgerlig riksdagsopposition att göra detsamma, med skillnaden att de ofta kommer att få SD:s stöd. Stefan Löfven kan inte regera landet under sådana premisser.

I söndagens Agenda var Jan Björklund tydlig med att han inte tänker sätta sig i en regering ledd av Stefan Löfven. Men kan Birgitta Ohlsson det, eller Maria Arnholm? Underförstått, vi vet inte om Jan Björklund kommer att leda Folkpartiet efter valet. Det är ingen högoddsare att valresultatet kommer att tvinga fram förändringar i det borgerliga persongalleriet och att Alliansen så som vi känner den i dag blir ett minne blott.

Borgerligheten kan fortsätta att leva i förnekelse ytterligare en tid. Men till slut måste man svara på anropen från verkligheten.