Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Venzel Berglund

Torparen Venzel Berglund, Laxviken, har avlidit 80 år gammal.

Annons

Pappa föddes i "Nirs Greks" i Rise, Offerdal, som nummer åtta i en syskonskara på elva. I slutet av trettiotalet byggde familjen en fastighet i Tulleråsen, det var alltid med stolthet i rösten som pappa talade om att han var uppväxt i ett äkta Per Albin-torp. När han var nio år gammal blev han faderlös och syskonen fick tidigt hjälpa till med försörjningen.

Pappa blev bonddräng och hjälplastare på mjölkbilen. I fjortonårsåldern "kritsade" han en såg och yxa och började i skogen. I slutet på 60-talet och resten av sitt yrkesliv arbetade han som montör på televerket. Pappa gifte sig med Birgitta Lundblad 1958 och samma år föddes sonen Jonny. Familjen bodde i en lägenhet på föreningshuset i Laxviken, där han också var vaktmästare, en uppgift som han hade mer eller mindre självpåtagen under många år framåt. 1967 föddes dottern Anna och familjen flyttade över vägen till Lars-Petter-torpet. Och pappa blev torpare på riktigt.

Paret gick så småningom skilda vägar och pappa träffade sin livskamrat Gunvor Andersson. Tillsammans blev fiske ett stort intresse och ofta tillbringades dagarna på Brinnsjöns is. Intresset för broderi väcktes också och många vackra korsstygnstavlor har tillverkats genom åren, gärna med färgglada motiv.

Pappa var mycket barnkär och till barnbarnen Johan och Joakim tillverkades både olika leksaker och fiskeredskap och en flådig trädkoja med tillhörande jordgubbsland. Han blev också som en morfar åt Gunvors barnbarn, Mats och Ann.

Han var också en god berättare som ofta berättade detaljerade anekdoter från förr. Till de mer vilda fantasierna var berättelsen om när han och farfar var revolvermän i West Winnipeg en komisk påhittad historia som vi nära och kära fått berättade för oss under alla år.

Musik var också ett stort intresse, munspel och dragspel var de instrument han spelade. Så sent som i höstas när vi var på besök kom dragspelet fram och han drog igång Drömmen om Elin och trasslade in fingrarna i knapparna på samma ställe som han gjort i fyrtio år.

Pappa var genuint snäll och omtänksam och en stor spelevink.

Familjen genom dottern Anna