Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Vem tar ansvar för cancervården?

Annons

Allt fler drabbas av cancer. Om 15 år beräknas 70 procent fler insjukna i olika cancersjukdomar än i dag. Snabbast av alla diagnoser ökar malignt melanom, hudcancer. Redan i dag är det brist på hudläkare. Och bristen väntas bli värre.

Men det är inte bara hudläkare som fattas. Hela cancervården hotas av en galopperande personalbrist om ingenting kraftfullt görs för att klara kompetensförsörjningen. Det slår Cancerfonden larm om i en ny rapport som kom under onsdagen.

Det behövs fler urologer, onkologer och specialistsjuksköterskor för att täcka behoven i framtiden. Redan i dag gör bristen på röntgenläkare och patologer att diagnoser och provsvar blir försenade. I landstingen gör man allt för att locka till sig specialister. Men eftersom det finns ett nationellt underskott betyder en lyckad rekrytering på ett håll att det blir en lucka på ett annat.

Det är ingen ljus bild Cancerfonden målar upp i sin rapport. I en enkät till verksamhetscheferna vid landets alla onkologkliniker uppgav nästan alla att de hade brist på sjuksköterskor, specialistläkare, eller både och.

Det handlar inte bara om personalbrist, utan också om att ta tillvara den kompetens som finns. Som det är nu ägnar sig cancerklinikernas specialister åt saker de inte borde ägna sig åt: överläkarna kämpar med administrativa uppgifter i krånglande it-system, specialistsjuksköterskorna täcker upp genom att städa operationssalar.

De sex regionala cancercentrum som byggts upp har till uppgift att arbeta långsiktigt med kompetensförsörjning. Men de har varken ansvar för att utbilda eller makt att anställa personal. Det är landstingen och regionerna som är arbetsgivare. Eftersom ekonomin och förutsättningarna varierar kraftigt över landet varierar också cancervårdens kvalitet. Ibland orimligt mycket. I höstas fick en patient med tjocktarmscancer i Dalarna vänta i genomsnitt 29 dagar på behandling. I Värmland var väntetiden 69 dagar.

Slutsatsen är rätt given. Det behövs en rikstäckande samordning. Cancerfonden föreslår en nationell grupp för att säkra kompetensförsörjningen. Det behövs ett gemensamt initiativ från Socialdepartementet och Utbildningsdepartementet.

Bollen ligger hos socialminister Göran Hägglund (KD) och utbildningsminister Jan Björklund (FP). Frågan är om de tar den.