Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Vem tar ansvar för "bunkern" i Östersund?

Annons

Varför Östersund fortfarande har ett "mörkt och bunkerliknande" häkte (JO:s beskrivning) är i sig en häpnadsväckande historia. Den går 20 år tillbaka i tiden och innehåller både mutor och politisk prestigekamp på regeringsnivå.

Det hela började när Kriminalvården av någon dunkel anledning rev ett väl fungerande häkte i gamla polishuset i början av 1990-talet. Följden blev att poliser, åklagare, advokater och åtalade åkte som skottspolar mellan Östersund och Härnösand eller någon annan ort som för tillfället hade lediga häktesplatser. Riksdagsrevisorerna ifrågasatte upplägget och skrev att "nedläggningen av häktet i Östersund lika gärna kan vara en kostnad i stället för en besparing".

20 år har gått sedan dess. Väldigt lite har förändrats. Det finns visserligen nio provisoriska häktesplatser i Östersund numera, men det är de enda i Norrlands inland. Man behöver inte vara kriminolog för att förstå att det är för lite. Den kostnadskrävande pendlingen fortsätter.

Om allt gått enligt planerna skulle det ha stått ett fängelse med tillhörande häkte i Torvalla vid det här laget. Verksmoanstalten skulle det ha hetat. Fängelset var ett löfte till Östersund från den förra S-regeringen om kompensation för nedlagda regementen.

Kriminalvården hann lägga 150 miljoner kronor på projektering innan två reportrar på ÖP hösten 2006 avslöjade att Kriminalvårdens fastighetschef lovat ett privat företag att bygga och äga fängelset, utan att ta in anbud. Sveriges hittills största korruptionshärva började rullas upp. Först nu har rättsprocessen gått i mål. Den halvårslånga rättegången avslutades förra veckan. Fastighetschefen som planerat så många fängelsebyggen riskerar nu sju års fängelse.

Medan mututredningen pågick hann vi få två borgerliga regeringar, båda instinktiva motståndare till förra regeringens löften. Kanske hade det stått ett fängelse i Torvalla om det blivit regeringsskifte 2010. Thomas Bodström (S) lovade dyrt och heligt att det skulle bli så om han blev justitieminister igen. I stället blev mutskandalen ett gyllene tillfälle för justitieminister Beatrice Ask (M) att krypa ur åtagandet.

Ingen tror längre på ett fängelse i Östersund. Alla är väl inte heller övertygade om att det är ett sådant som staden behöver mest. Men många jobb har gått förlorade. Och häktesfrågan är fortfarande olöst. Nu har Justitieombudsmannen, JO, reagerat. Lokalerna är direkt olämpliga som häkteslokaler. Rastgården är "en rökruta med bristfällig ventilation och utan möjlighet att se himlen", skriver JO i sitt yttrande. Ingen blir förvånad.

Efter ytterligare några års utredande har Kriminalvården kommit fram till en häpnadsväckande slutsats: Östersund ska få ett permanent häkte, men bara för 8-10 platser. Trots att myndighetens egen generaldirektör så sent som hösten 2012 (pressmeddelande 6 november på Kriminalvårdens hemsida) förklarade att transporterna "varken är effektiva eller samhällsekonomiskt försvarbara" och att det i framtiden behövs mellan 20 och 25 platser.

Just nu pekar det mesta på att kriminalvårdspendlandet kommer att fortsätta. Det är uppenbart att det behövs ett politiskt ingripande för att inte Kriminalvården ska permanenta en ohållbar lösning.

Vem tar ansvar för det? Få tror att Beatrice Ask sitter kvar efter valet. Av allt att döma lämnar hon över häktesfrågan som Svarte Petter till sin efterträdare. I så fall är det läge att påminna om Thomas Bodströms gamla vallöfte. Den del som handlade om ett häkte med 25 platser.