Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vem står och stampar i Moderaternas farstu?

Annons

Fredrik Reinfeldts avgång under valnatten kom som en överraskning för många. Att ett regeringsskifte var på väg hade opinionsinstituten siat om tiden innan valet och beskedet att Stefan Löfven skulle ta över som statsminister har fått få att höja på ögonbrynen. Men Reinfeldts plötsliga avgång fick nog många på båda sidor av blockgränsen att sätta valvakans bubbel i strupen.

Vem står och väntar på att få frågan från moderaternas valberedning? Man kan ana att en intern maktkamp och tuppfight startade samma sekund som Reinfeldt meddelade sitt besked under valnattens tacktal.

Flera moderata veteraner, däribland Bo Lundgren, menar att Reinfeldt skulle ha hållit huvudet kallt och väntat med sitt avsked. Det politiska kaos som har uppstått av att de rödgröna inte fått egen majoritet och Sverigedemokraterna därmed blivit vågmästare som Sveriges tredje största parti, gör att ett nyval inte är uteslutet från den politiska kartan. En fortsatt stabil moderatledning hade säkerligen varit att föredra för många av Alliansens väljare. I dagsläget står ett stort frågetecken skrivet efter Alliansens orange bokstäver när både Reinfeldt och parhästen Anders borg har kastat in handduken.

Ett av Fredrik Reinfeldts sista stora utspel i valrörelsen var uppmaningen till svenska folket att öppna sina hjärtan för ett ökat svenskt flyktingmottagande, även om detta skulle ha ett högt pris. Reinfeldt spelade ett högt spel när han likt SD ställde invandring mot välfärd, men paketerat i en humanistisk retorik. Utspelet skulle ha kunnat vara ett genialiskt drag att både rida på den antirasistiska våg som präglat valrörelsen, samtidigt som det var ett försök att hålla kvar de M-väljare som sneglade åt Sverigedemokraterna.

Forskning visar däremot att en problematisering där invandring ställs mot välfärd endast gynnar främlingsfientliga partier. Med facit i hand kan vi se att SD har vunnit nästan var tredje ny väljare från just Moderaterna. Reinfeldts utspel blev därmed spiken i kistan för Reinfeldt som Sveriges statsminister.

Det kan diskuteras huruvida Reinfeldts politik har bidragit till SD:s ökade väljarstöd. Konsekvensen av åtta år med Alliansen är ett land med växande sociala klyftor och en allt otryggare arbetsmarknad, något som i andra europeiska länder har bäddat för främlingsfientliga partiers plats i parlamenten. Samtidigt får man ge Reinfeldt en eloge för att ha hållit hårt i den antirasistiska fanan. Han är en av få borgerliga politiker i Europa som uttalat har vägrat att samarbeta med främlingsfientliga partier.

Nu återstår att se om hans efterträdare har samma avsikter.

Det är en spännande, och oroande, tid i svensk politik.

Lovisa Arvidsson