Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vem betalar klimat­förnekarna?

Annons

98 procent av forskarkåren är eniga om att klimatförändringarna är orsakade av människan. Ändå frodas den rörelse som vägrar tro på detta.

Häromdagen fick tre klimatförnekare, författaren Svenolof Karlsson och forskarna Jacob Nordangård och Marian Radetzki breda ut sig på DN Debatt, den mest eftertraktade platsen för opinionsbildning i Sverige. Där gick de till attack mot "domedagsindustrin", det vill säga miljöorganisationer, tankesmedjor och andra som försöker förmå världens regeringar att minska koldioxidutsläppen.

Tesen var att klimatfrågan drivs av grupper med egna ekonomiska, politiska eller karriärmässiga intressen.

"Undergångsberättelsen" om klimatet har blivit en födkrok. De tre klimatmusketörerna anklagar inte bara miljöorganisationerna för att ha en dold agenda. Även FN-organ som WMO, UNEP, IPCC och EU-kommissionen har saker att vinna på att skrämma oss med klimathotet, menar de. Faktum är att man en bit in i debattartikeln undrar om det är någon som inte är inblandad i denna jättelika blåsning.

Vad ligger då bakom den lömska planen? Jo, förutom "det dåliga samvete som tycks prägla den moderna välfärdsmänniskan" så menar debattörerna att det finns olika syften. Vänstern och miljörörelsen vill ha globala avtal av miljö- och klimatskäl. FN och EU däremot är ute efter att stärka sin egen makt på bekostnad av nationalstaterna.

Författarna själva erkänner ödmjukt att det visst kan ligga något i larmen, "sannolikt kommer vi på lång sikt att få se en klimatförändring". Men huvudpoängen är ändå att det är dags för en granskning av alla dolda agendor.

Och inget fel i det. Men det är lika angeläget att granska klimatskeptikernas finansiärer. Det är starka intressen som hotas av klimatpolitiken. I USA satsar oljebolagen enorma resurser på lobbying. Oljemiljardärerna David och Charles Koch anses till stor del ligga bakom vändningen i klimatopinionen bland republikanerna för några år sedan genom ett kraftigt stöd till Tea partyrörelsen. Här kan man prata om personlig ekonomisk vinning.

Naturligtvis ska även Marian Radetzkis åsikter få framföras på DN Debatt. Men det finns en risk att medias strävan efter att vara objektiva ger klimatförnekarna en orimligt stor plats.

Om nya rön om klimatet ständigt ska uppvägas av en klimatskeptikers ovetenskapliga svammel kommer gapet mellan vad forskarna säger och bilden som medborgarna får att bli stort. Två procents tveksamhet kommer att se ut som 50. Det är en svår nöt att knäcka.