Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Vem betalar för kritiken?

Klickvänligheten, oberoendet, frånvaron av och public service ansvar för scenkonstkritik.
I fredags diskuterades scenkonstkritik i hela landet i Malmö.

Det är Scenkonstbiennalen i Malmö, en träffpunkt för scenkonstens aktörer, och fredagens samtal ”Vem tar ansvar för de kritiska samtalen om scenkonst?” drar över. Scenkonstkritik är ett ämne som engagerar. I panelen sitter bland andra Gunilla Kindstrand, nytillträdd kulturchef för Mittmedia där Länstidningen ingår. Bakom programpunkten står Svenska teaterkritikers förening och Länsteatrarna i Sverige. Länsteatrarna vill ta över scenkonsttidningen Nummer.se från Riksteatern, som i fjol lade ner nättidningen för att gå över till en tryckt medlemstidning. Finansieringen är ännu inte klar.

– Jag tycker att det är otroligt viktigt att kritikern har en fristående roll, säger Michael Cocke, ordförande för Länsteatrarna i Sverige och chef för Länsteatern i Örebro.

– Sedan Nummer lades ner har det varit en mycket sporadisk bevakning av scenkonst för barn och unga utanför storstäderna, fortsätter han.

Rakel Chukri, kulturredaktör för Sydsvenskan/Helsingborgs dagblad (en av den senaste tidens många sammanslagningar av redaktioner) protesterar mot problemskrivningen att de privata mediebolagen inte tar ansvar för scenkonstkritiken.

– Jag tycker inte vi har abdikerat, vi tar ett enormt ansvar, säger hon.

– Men varför har inte public service lokalt en kulturbevakning värd namnet?

Gunilla Kindstrand håller med om synpunkterna på de lokala radio- och tv-stationerna och förordar dessutom en annan lösning:

– I Danmark krävs att man har en kvalificerad kulturbevakning för att få presstöd.

Hon säger att hon i sitt nya uppdrag som kulturchef för Mittmedia inte har några sparkrav utan ska arbeta för att stärka upp kulturredaktionernas infrastruktur inom Mittmedia som i dag består av en kulturredaktör per tidning och dåligt betalda frilansare.

– Teaterns önskemål är att det ska vara många röster, men det behövs även kvalificerade röster. Det är få kritiker som har förmågan att stå rakryggade, säger hon.