Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vem är galen, vem är klok? Maja Lundgren utmanar igen

Lars Vilks utmanar gränser inom bildkonsten. Maja Lundgren säger i en tidningsintervju att författarens främsta plikt är att avslöja samhällets fördomar och blinda fläckar.

Annons

 Med sin nya roman ”Mäktig tussilago” presenterar hon en, i varje fall för mig, ny romanstil. Det är en blandning av vers och prosa, menippeisk satir, som enligt mina efterforskningar användes under antiken. 

Bokens mest framträdande teman är hämnden och den eviga frågan om vem som är galen och vem som är klok, två ämnen som Maja Lundgren personligen fick stifta bekantskap med efter skandalromanen ”Myggor och tigrar” (2007).

I den attackerade hon ursinnigt landets manliga kulturelit, dessvärre med namns nämnande, vilka gick till hämndlysten motattack genom att sjukförklara författaren. Även förlaget ifrågasattes för att ha givit ut en roman av en galen eller åtminstone inte helt frisk per- son. Det var något strindbergskt över hela debatten.

Maja Lundgren gjorde succé med sin bok om Pompeji (2001) och intresset för historia, speciellt antikens historia är närvarande också i ”Mäktig tussilago”. ’

Om läsaren inte är mycket bildad, blir det nödvändigt att slå upp eller kolla på nätet för att klura ut vad författaren menar här och var. Det är inget som irriterar utan enbart berikar.

Titelns tussilago tror jag symboliserar Guds skapelse, ”Han ikläder sig naturens hela tussilagostass, pryder sig med smörblommor, alla dessa små guldmyntfötter...”.

Huvudpersonen är en mycket modern och jämställd man, Oscar Riktelius, två barns far, föräldraledig och tidigare sysselsatt med sin doktorsavhandling om en skotsk häxa, Doideag av Mull. Om henne berättas att hon två gånger sänkte den spanska armadans skepp, andra gången för att förhindra spanjorernas hämnd som riktade sig mot kvinnorna. Nu blir det ingen disputationsfest utan en middag Oscar ordnar för gamla kompisar, kulturpersonligheter med sin snobbiga jargong, och mitt i alltsammans dyker hans pappa upp. Samtidigt sticker hans fru hemifrån.

Det blir kanske för mycket för vår hjälte, han blir intagen på psyket och hela historien får vi uppleva baklänges i den terapi Oscar genomgår.

Terapeuten, kallad Mister Hur-har-vi-det-här-då? försöker komma åt nyckeln till Oscars problem genom att nysta upp vad som egentligen hände den där kvällen. Han antecknar flitigt och snart börjar även patienten anteckna. Låter det absurt? Det är det också men i det som verkar tok-babbel finns associationer och djupsinnigheter. Det framkommer att Oscar haft ett punkband, ”Kill Kurtz”, alltså finns Joseph Conrads ”Mörkrets hjärta” och kolonisationen som ett bitema.

Ett upprörande sidospår är också Kennedy-klanens Rosemary, en kvinna som praktiserade samma sexuellt utlevande beteende som bröderna. Det tolererades inte, familjen lät lobotomera henne och dömde henne till ett liv i rullstol. Så går det för kvinnor som inte beter sig snyggt! Maja Lundgren hittar liknande exempel i den grekiska mytologin.

Det går inte bra för Oscar, han rymmer från psyket och terapeuten blir i framtiden intervjuad av Oscars nu vuxna dotter som inte kommer ihåg sin pappa. Ska vi tro att Oscars sammanbrott är vår kulturs sammanbrott? Alla dessa många teman och nivåer blir också ett problem i boken som slutar ironiskt:

”Hans öde var att vara tok

Vad gudar vill kan ingen säga

När ord upphör blir allt summerat

Uti en kosmisk bok.”

Britt Jakobsson

Mer läsning

Annons