Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Veckans skivrecensioner

I veckan recenseras bland andra Christian Kjellvanders och Badly Drawn Boys senaste album.

Annons

• Tove Styrke
"Tove Styrke"
(Sony Music)
På nätet: tovestyrkemusic.com
Betyg: 4
Förra året kom Tove Styrke trea i "Idol". Sedan dess har hon bidat sin tid. Och gjort ett helt gäng smarta karriärval. För nog måste det anses vara klipskt att plocka in några av Popsveriges finaste popsnickrare, Adam Olenius (Shout Out Louds) och Lykke Li, för att göra första singeln, den smittsamt bubbliga radiohiten "Million pieces". Att utöver det välja fantastiskt utflippade Tommie X som stylist måste också anses vara ett genidrag.
Tove Styrkes debut är en lättsam popplatta. Varken mer eller mindre. Men det är de där låtarna du hör på radion som du inte kan låta bli att gnola med i och som gör dig lite, lite gladare. Och det ska aldrig föraktas. Dessutom har Styrke, som varit med och skrivit sex av låtarna (det känns tyvärr nödvändig att poängtera det), gjort ett album som håller rakt igenom. På sina håll är det Kylie-light som i "Chaos", ibland Kelly Clarkson-fast-bättre som i "White light moment". Och let's face it. Tove Styrke kommer aldrig bli lika storstadscool som sina förebilder Robyn och Lykke Li. Men vi kan väl låta henne vara den lite mesigare kusinen från landet. Bra mainstream musik är vi nämligen inte bortskämda med i det här landet. Jag håller på Tove.
Carina Jönsson/TT Spektra



• Stephen Simmonds
"Anomie"
(Playground Music)
Betyg: 2
På nätet: www.stephensimmonds.com
Väntan på Stephen Simmonds nya skiva har varit lång. När den är över kan jag inte hjälpa att jag känner mig lite! snuvad. Jag har inte gått och väntat på en - visserligen fin - cover på Kleerups "Longing for lullabies" eller en "ny" version av Simmonds gamla "For father".
Stephen Simmonds styrka, hans melankoliska melodier och hjärtknipande sång, bli nästan en svaghet på "Anomie". De låtar som faktiskt är nya känns ofta som gammal skåpmat, och det stora allvaret tröttar ut.
Förstasingeln "Adiyeah" är ett undantag, men den är så himla ensam.
Therese Lindström/TT Spektra



• Cee Loo Green
"The lady killer"
(Warner Music)
Betyg: 3
På nätet: www.ceelogreen.com
Omtalade förstasingeln "F**k you" (eller "Forget you", som den tråkigt rumsrena albumversionen heter) lovar mycket. Den är extremt svängig, med en skön text och roliga Motownkörer till Greens fantastiska röst. Den är ett klockrent möte mellan gammal och modern soul.
Resten av låtarna på "The lady killer" är absolut inte dåliga, bara mer slätstrukna. De svänger lite mer stillsamt och fastnar inte lika omedelbart. Samtidigt är de skönt tidlösa, nästan klassiska (som "Old fashioned") utan att för den saken kännas mossiga.
Näst bäst är gungiga "Cry baby". Eller "It's ok". Nästa gång vill jag ha fler låtar med sådant driv.
Therese Lindström/TT Spektra



• Badly Drawn Boy
"It's what I'm thinking (Part one photographing snowflakes)"
(Ear Music/Playground)
Betyg: 3
På nätet: badlydrawnboy.co.uk
När man lyssnar på Badly Drawn Boys varma och mjuka anslag på "It's what I'm thinking" känns det nästan lustigt att han en gång i tiden ansågs vara en kantig rebell, som levde i sin i sin egen värld av kaosljud. På sitt sjunde studioalbum, låter Gough stråkar och trummaskiner ta en framträdande roll. Texterna är reflektioner av en karriär som började med hyllningar och Mercurypris men som landade i en artist som slipat bort allt han en gång var. Även om Badly Drawn Boy inte låter som en musikalisk rebell år 2010, märker man att det är en musiker som hittat tillbaka till sig själv. Som har hittat ett flyt igen. Och som skapar intressant musik - igen.
Carina Jönsson/ TT Spektra



• PH3
"PH3 Löser ett fall"
(Universal)
Betyg: 3
På nätet:www.myspace.com/planetph3
PH3 med Eye N'I och Profilen i spetsen är tillbaka med ett nytt album efter fem års tystnad. Även denna gång samlas vitt skilda stilar, elektroniska beats, poppiga slingor och dubbiga basar. Detta eklektiska sammelsurium är givetvis ett ambitiöst försök att skapa ett helt unikt album. Har de lyckats? Ja och nej. "PH3 Löser ett fall" innehåller spår med smittande lekfullhet ("Fristad", "Hon är pneumatisk") men också en del trista och rätt tjatiga spår ("Telefon", "Seriemördaren"). Skivans tveklöst bästa spår är singeln "Jag trodde jag var han" som producerats av hiphopveteranen Seb Roc och Teddybears Jocke Åhlund.
Niklas Kjellberg/TT Spektra

• Christian Kjellvander
”The rough and Rynge”
(Startracks/Playground)
På nätet: http://www.myspace.com/christiankjellvander
Betyg: 3 Det är i princip omöjligt att såga Christian Kjellvander. Han är en skicklig musiker och sångare med ett varmt och samtidigt sårbart uttryck. Dessutom har han sedan starten med Loosegoats rört sig i altcountryland, ett område som nästan automatiskt ger kreddpoäng.

Men det är något med nya akustiskt baserade skivan ”The rough and Rynge” som gör det lika omöjligt att plocka fram de riktigt höga betygen. Förutom intensivt vackra ”Blue tit/Red kite” och avskalade ”Slow walk in the country” är det som om låtarna bara slinker förbi under lyssningen, utan att riktigt fästa i medvetandet.

Det sägs att andra soloalbumet ”Faya” var ett försök att ”sålla bland fansen” genom att inte fokusera så mycket på hitpotentialen. Möjligen är det dags att ta ett steg åt andra hållet nu.

Sara Ullberg/TT Spektra

• Fools Gold

”Fools gold”

(I am sound/Sony)

Betyg: 4

På nätet: myspace.com/foolsgold

Los Angeles-gruppen Fools Gold hittar plats åt inte mindre än elva medlemmar. Siffran blir mindre abnorm när man räknar in de influenser som hörs på debutalbumet. Här blandas musik fån Kongo, Etiopien, Eritrea och Mali med västerländsk dansmusik, solstänkt pop och krautrockens suggestiva upprepningar. Till det väljer frontmannen Luke Top att framföra texterna på hebreiska.

Förvirrat? Inte det minsta. Fools gold är en av årets mest självklart njutningsbara skivor. Den som kan lyssna på det här utan att det rycker i dansbenen är antingen döv eller kroniskt tråkig. Bättre värme i novemberrusket finns inte.

Carl Cato /TT Spektra