Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Varning för Storsjöoljudet

/
  • Nytt kontaktnät. De flesta har lärt känna varandra genom projektet.  Hussein ”Prince Ramzele” Walai, Stefan ”Jabs” Lund, Mario ”Sense” och Lawan ”Suspect” Hassan ser gruppen litegrann som ett fotbollslag.   Foto: Henrik Flygare
  • Storsjöoljudet – projekt 063 vill göra hiphop-scenen i Östersund bredare, och lite farligare.   Foto: Henrik Flygare

16 lokala hiphopare, 16 röster, 16 viljor, men med ett gemensamt mål. Det är Storsjöoljudet – projekt 063.
– Jag rappar om det jag vill ha ut ur bröstet, säger Mario.

Annons

Allt började med en sömnlös natt förra året. Joakim Staaf Sylsjö, eller Sylen som de flesta känner honom i Östersund, genomlevde ännu en av de där nätterna. När klockan går för snabbt och tankarna vandrar rastlöst. Men då det även kläcks en hel del bra idéer. Sylen låg och tänkte på alla unga duktiga musikerförmågor han möter i sitt jobb som musikkonsulent på Sensus Studieförbund. Skulle man till exempel kunna sammanföra ett gäng rappare, producenter och dj:s i ett gemensamt projekt? Det skulle visa sig att det kunde man visst det.
– Med lite mer konkreta idéer och ett ganska klart upplägg i skallen så tog jag kontakt med Gustav Hedtröm (Kape). Vi är kompisar sen långt tillbaka och satte oss ner över en lunch. Jag berättade vad jag hade för planer och han nappade direkt på idén.
Veckan efteråt gick djungeltrumman om att det var möte på Gamla tingshuset. 15–20 intresserade hiphopare letade sig dit. Ordet flödade fritt. Idéerna likaså.
– Ibland så skenade det iväg, men i det stora hela så var det många som hade mycket vettigt att komma med. Även om vi inte kommer att kunna genomföra allt de vill så är det viktigt att ha drömmar och visioner, säger Sylen.
Hans egen vision är att projektet ska vara demokratiskt för alla som medverkar på skivan. Han själv och Gustav ska mest fungera som bollplank. Och det är väl ungefär så det funkar i Empire Studio på Frösön.
Skoberget i hallen består av en uppsjö blandning av olika skor. Ändå liknar de varandra. Skoberget ser kanske lite rörig ut, men det är ungt, kreativt, ivrigt, på väg.
Precis som skoinnehavarna själva. De sitter uppkrupna i den röda soffan, lutar sig lite nonchalant mot väggarna eller sitter bredbenta på pinnstolar. 16 killar, i varierad ålder, med samma dröm: Att spela in en samlingsskiva och göra stadens hiphopscen lite farligare. Det sista säger Sylen med en glimt i pilotglasögonen. Han hoppas att projektet ska leda till att alla får upp ögonen för vilket bra musikliv det finns i Östersund, och att det på sikt kan generera i fler speltillfällen. Victor ”Wigs” Eng tycker att det är synd att hiphopkulturen är så hårt knuten till de unga i Östersund.
– Hiphopscenen i Östersund är ganska liten. Många testar att vara en stick up-kid när de är unga, men droppar sedan av. Jag har börjat brinna för hiphopen på senare år, säger han.
Tidigare, säger de, satt alla hemma var för sig på kammaren; då lite mer ensamma med sina tankar i Torvalla, Odensala och Lugnvik. Det här är mycket bättre. Det verkar alla vara överens om. Att inspireras av varandra och bygga upp ett kontaktnät är viktigt.
– Det är vanligt att rappare bråkar med varandra men här liknar stämningen ett fotbollslag, säger Sebastian ”Görda” Mellergård.
– Där Sylen är tränare och Kape assisterande coach, fortsätter Johan ”Sober” Olofsson, som efter några intensiva storstadsår med sin grupp Ismen är tillbaka på hemmaplan igen.
Jonas ”Joppe” Paulsson berättar att han gjort beats i tre år och rappat i fyra. Hittills har alla sparpengar gått till teknik, vilket har resulterat i en egen beat-studio med analoga synthar, micar, monotorer, datorer och gud vet allt, i föräldrahemmet.
– Om man verkligen brinner för något får man lätt en fetisch för det, säger han och ler.
Just nu är gänget mitt uppe i inspelningen, som kommer att fortsätta under ytterligare två veckor. Alla har skrivit en varsin låt utom Såkel och Konsistens som har gjort en gemensam. Det är bara Kuda som sjunger på engelska, i övrigt blir det hiphop på ren svenska. Texterna handlar om allt och lite till. Också de speglar 16 olika människors vardag. Förstås.
Mario ”Sense” har alltid skrivit poesi som en slags självterapi. Han menar att hiphop är en bra ventil om man vill uttrycka sig. Men att man ska komma ihåg att alla är rappare är olika skäl, med en personlig drivkraft. Själv ser han inte sig själv som en renodlad hiphopare utan som någon som gör musik.
– Jag skriver inte direkt om det roligaste jag vet utan om det som berör mig i samhället. Om det som jag vill ha ut ur bröstet, säger han.
Går allt som det ska kommer skivan ut i maj. I så fall ska den släppas och firas med ett fett hip hop jam, där förhoppningsvis även andra element av hiphopkulturen får möjlighet att synas.
Kanske kan projektet i förlängningen leda till ett kollektivt showcase. Turnéplaner snurrar redan i rummet: Vi åker till Krokom för att sedan befinna oss i Järpen, och ”i Åre är det nog drag”. Trots de högtflyende planerna vet alla att det nu är mycket upp till dem själva vad som händer framöver. De själva och givetvis den egentliga huvudrollsinnehavaren – musiken.
– I slutändan handlar det om musiken. Om att folk gillar det de hör, säger Mario ”Sense”.

Mer läsning

Annons