Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Världen är inne i en kris

Annons

Världen är inne i en kris. Och det märks. Speciellt här i New York där jag nu bor under några månader. Lägenheten som jag delar ligger nästan vid Wall Street och på morgonen ser man stressade affärsmän som rusar till sina kontor. Förmodligen med en betungande rädsla för att denna dag kan vara den sista på nuvarande arbetsplatsen. I massor med skyltfönster hänger plakat som berättar att affären eller restaurangen gått i konkurs.

I Östersund varslades under torsdagen fjorton personer från ett industriföretag. På torsdagen hade även någon eller några (Syndikalistiska ungdomsförbundet har tydligen tagit på sig det) spänt upp ett lakan över E4:an, med aggressiv text riktad mot den jämtländske finansmannen Maths O Sundqvist.

I London i veckan demonstrerade folk när världens ledare samlades för att diskutera hur den ekonomiska krisen ska lösas. De hotade även att slå ner banktjänstemän på väg till sina jobb, vilket jag tycker är en idiotisk tanke. Det är som att åka ner till Trollhättan och spöa på killarna och tjejerna som står vid bandet på SAAB-fabriken bara för att ens bil har gått sönder.

Jag hyser den största medkänsla och sympati för alla som blir av med sina jobb. Jag förstår och skriver under på den oro som nu sveper över världen. Jag kan till och med förstå den ilska som folk i London och Östersund ger uttryck för. Även om jag kanske inte står bakom alla sätt på hur detta yttras. Folk blir förbannade då man ser pengarna före ens medmänniskor. Det jäkliga är ju att detta sprids från kontoret högst upp ner till personalen på golvet.

Var inne på en sportbutik. Hittade en schysst T-shirt som de hade på rea. Tog den i rätt storlek och begav mig mot kassan. Med bara någon meter kvar blev jag stoppad av en kille i personalen.

"Excuse me sir, are you buying that?"

Jag hann knappt svara ja innan han ryckte till sig tröjan och skrev ett nummer på prislappen. Utan ett ord försvann han sen iväg. Lite perplex fortsatte jag gå mot kassan. Då kom nästa kille ur personalstyrkan. Han frågade också om jag skulle köpa tröjan och ryckte till sig den. När han såg siffran som den första killen skrivit suckade han och sa "fuck" högt för sig själv. Han gav tillbaka T-shirten och försvann lika snabbt som han kom.

Jag tog mig fram till kassan. Där stod två tjejer. Den ena log och hälsade trevligt medan jag räckte fram tröjan. När hon såg den skrivna siffran på prislappen svor hon för sig själv, la ner tröjan på disken och gick. Hennes kollega tog då över. Trots att jag hade på känn vad siffran stod för så frågade jag henne vad den betydde. "Sales commision" svarade hon snipigt medan hon knappade in sin kollegas nummer så att han fick lite bonus.

Ingen hjälpte mig. Ingen erbjöd sig att hämta något åt mig. Ingen gjorde den minsta ansträngning för att jag som kund skulle känna mig nöjdare med mitt besök.

Alla ville dock tjäna provision på mig. Den bonusen hade jag gärna tagit bort.

Mer läsning

Annons