Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Vargtider del 2: Vargen är en berättelse om det moderna Sverige - som klyver stad och land

Artikel 2 av 2
Vargtider
Visa alla artiklar

Annons

Djurskötaren Karolina födde upp Kolmårdens tama vargar med nappflaska. Samma vargar dödade henne senare i hägnet där de vuxit upp.

Hur kunde detta ske?

Den frågan ställde sig journalisten och författaren Lars Berge när han gjorde research till boken Vargattacken, om den tragiska incidenten på Kolmården sommaren 2012.

Ledarsidan fick ett samtal med Lars Berge, om vargattacken på Kolmården och om vargen som en symbol i gränslandet mellan natur och civilisation, i berättelsen om det moderna samhällets utveckling.

Du kan möjligtvis ta vargen ut ur skogen, föda upp den på flaska och socialisera den. Men du kan inte ändra dess DNA.

Men vi tar det från början.

Kolmårdens projekt Närkontakt varg var fram till den tragiska olyckan omåttligt populärt. Besökare betalade en tusenlapp vardera för att få följa med djurskötarna in i varghägnet. Kändisar ville gärna ta selfies med vargarna. Kungen, Zlatan och Mikael Persbrandt var alla där inne.

Persbrandt var aldrig rädd eftersom han kände sig trygg i att kunna brotta ner rovdjuret om det skulle gå till attack.

Där tycks han mitt i sitt naiva ego ändå ha förstått något som Kolmårdens egna säkerhetsansvariga hade missat: vargar är rovdjur som kan gå till attack. Du kan möjligtvis ta vargen ut ur skogen, föda upp den på flaska och socialisera den. Men du kan inte ändra dess DNA.

Fram till att Karolina dödades arbetade djurskötarna ensamma inne i varghägnet med åtta fullvuxna hannar, på en yta motsvarande ett A4-ark på en fotbollsplan om man jämför med storleken på ett vanligt vargrevir.

Varför denna naivitet? För att förstå det måste vi se Kolmårdens projekt som en del i den svenska vargdebatten, menar Lars Berge.

"Projektet med att bjuda in besökare i varghägnet på Kolmården startade som ett opinionsinlägg i vargdebatten på nittiotalet. En varg hade synts till i Kolmårdenområdet och från Kolmårdens sida uppfattade man att det svenska "varghatet" bubblade upp på nytt. Svaret blev att bjuda in boende i närheten för att visa vilket fascinerande och socialt djur vargen var. Genom ökad förståelse hoppades man kunna hjälpa vargen."

Den kommersiella potentialen i vargarna blev överordnad allt säkerhetstänk.

Projektet hade ett enormt medialt genomslag. Besöken i varghägnet kom att bli en viktig ekonomisk pusselbit i vad som då var en djurpark som brottades med stora ekonomiska problem.

Den kommersiella potentialen i vargarna blev överordnad allt säkerhetstänk. Det blev särskilt tydligt i december 2016 då djurparken och en tidigare chef dömdes för arbetsmiljöbrott i rättegången om vem som bar ansvar för Karolinas död.

Men under Kolmårdens presskonferens i samband med Karolinas död uttryckte djurparkens ledning inte främst en oro över säkerhetsrutinerna, utan för hur olyckan skulle prägla "vargens varumärke". Med det märkliga uttalandet syftade de på vargens roll i den svenska vargdebatten, på varghatet som Kolmården aktivt försökt vara med och stävja.

Så vad bottnar varghatet i och var hittar vi det idag?

Om vi ser rationellt på varghatet så ska vi komma ihåg att Sverige för inte så länge sedan var Europas fattigaste land. Det fanns materialistiska skäl att hata vargen.

"Vi människor och vargen har ju följts åt till de här breddgraderna. Vi byggde samhällen och värmde oss vid lägerelden, vargen levde hela tiden i utkanten av vår kultur. Mellan naturen och kulturen. Det blir lätt att projicera egenskaper och känslor på ett sådant djur", menar Lars Berge.

Människan och vargen var ofta konkurrenter om samma mat. En konkurrens som intensifierades när människan skaffade sig boskap.

Redan på 1200-talet kan man läsa om vargjakt i de svenska lagböckerna. Då var torpare och bönder tvingade ut i drevkedjor mot varg, vägrade de fick de böter. Från mitten på 1600-talet infördes skottpeng på vargen. Trots det fanns det under 1700-talet flera tusen vargar i Sverige.

"Om vi ser rationellt på varghatet så ska vi komma ihåg att Sverige för inte så länge sedan var Europas fattigaste land. Det fanns materialistiska skäl att hata vargen. Varje familj hade några djur. Det handlade om omedelbar svält om vargen tog din häst eller din ko", säger Lars Berge.

Även kyrkan var öppen med sitt varghat och kallade vargen för djävulens hantlangare.

Sverige reste sig ur fattigdomen, det moderna samhällsbygget tog fart och Sverige industrialiserades. Socialdemokraterna byggde folkhemmet.

"Det blev extremt viktigt att distansera sig från det gamla Sverige. För att vara en modern, urban människa kunde man inte hålla på och hata på vargar, det passade helt enkelt inte in i den liberala världsåskådning som växte fram i städerna", menar Berge.

Mot slutet av 1960-talet var vargen i princip utrotad i Sverige. Ett decennium senare dök ett par vargar upp i de värmländska skogarna. Konspirationsteorier i jägarkretsar hävdar att det handlar om inplanterad varg av Naturvårdsverket. Från statligt håll menar man att vargarnas DNA visar att de har vandrat in från Finland och Ryssland.

Det här handlade lika mycket om identitet. Att vara en modern upplyst medborgare versus vidskepliga människor på landsbygden. Det har definitivt bidragit till polariseringen mellan stad och land.

Samtidigt som vargen gjorde sin comeback i Sverige hade tv:n sitt stora genombrott. De absolut populäraste programmen var naturdokumentärer. Vargens återkomst gick inte under radarn för miljörörelsen som kampanjade hårt för vargens rätt att återigen etablera sig i de svenska skogarna. Motståndet fanns på den svenska landsbygden.

"Det här handlade lika mycket om identitet. Att vara en modern upplyst medborgare versus vidskepliga människor på landsbygden. Det har definitivt bidragit till polariseringen mellan stad och land. De här två berättelserna har svårt att mötas, och beskriver egentligen två olika fenomen. Det ena är en näst intill utopisk syn på samhället nära naturen, en berättelse som främst frodas i staden. Den andra berättelsen är en konkret verklighet. Det handlar om ekonomi. Varifrån får du din föda? Här är förlusterna av varg påtagliga", säger Lars Berge.

Berges beskrivning av vargfrågan som splittrande mellan stad och land har stöd i forskningen. I takt med att vargstammen har vuxit och fler kommit i kontakt med varg, har motståndet ökat. Det visar en avhandling från Umeå universitet, skriven av Max Eriksson.

"Det ökande vargmotståndet på landsbygden hänger delvis samman med att fler där har fått egen erfarenhet av varg och att många upplever att vargen begränsar deras möjligheter till friluftsliv. Men vargfrågan har också blivit något av en symbolfråga, där individer får utlopp för ett generellt missnöje och en känsla av politisk maktlöshet", skriver Max Eriksson.

Det är en svensk nationell berättelse om vilka vi är. Men den är under omförhandling.

På ett sätt kan vi se vargen som en berättelse om Sverige, säger Lars Berge. Naturen som något mystiskt. Vårt nära förhållande till naturen. Allemansrätten. Det är en svensk nationell berättelse om vilka vi är. Men den är under omförhandling.

"Om människor känner sig motarbetade av staten blir vargen en symbolfråga. Man kanske tänker: Se hur de behandlar oss. Stänger ner bensinmacken, skolan och hälsocentralen. Och dessutom ger dem oss vargen", säger Berge.

Vargfrågan är och förblir onekligen explosiv.

LÄS ÄVEN: Vargtider del 1: Vår relation till vargen är djupt känslostyrd