Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vargar kan läsa våra blickar

Vargar har en förmåga som ytterst få djur tycks ha.

Enligt nya rön kan de följa människors blickar på ett sätt som bara människoapor och kråkfåglar visat sig klara.

Annons

Märkligt nog klarar inte hundar samma test.

Upptäckten, som publiceras i Public Library of Science, bygger på experiment med tama vargar som fötts upp av människor sedan de var små valpar.

Forskarna fann att vargar när de är 14 till 23 veckor gamla kan följa blicken hos en människa som stirrar i en viss riktning. De vänder snabbt ögonen åt samma håll för att se vad det är som människan tittar på.

Detta är inte så märkvärdigt. Många djur har samma förmåga, åtminstone när deras artfränder tittar åt ett speciellt håll. Getter, hjortar, antiloper, apor, en lång rad fågelarter, och till och med sköldpaddor klarar detta – utom hundar som av okänd anledning inte fått godkänt när de testats i olika försök.

Vad som är märkvärdigt är att vargar, när de är ett halvår gamla, klarar en mycket mer avancerad uppgift. Om en människa tittar på något bakom en vägg eller mur som vargen inte kan se själv, flyttar den på sig eller går runt hindret för att själv kunna se vad det är som människan har fäst blicken på.


Detta har tidigare bara människoapor och två kråkfåglar (korp och råka) rapporterats göra. Vargen är det första däggdjuret utanför vår egen familj som gått i land med testet.


Forskarna, som är verksamma vid universitetet i Wien i Österrike, påpekar att detta är logiskt. Vargar har ett högt utvecklat samarbete inom flocken, särskilt under jakten, och det är givetvis av stor fördel att kunna avläsa vad andra flockmedlemmar gör. Möjligen har andra stora rovdjur samma kapacitet att avläsa sina artfränder.


Därför är det lite av ett mysterium att vanliga tamhundar – som ju är direkta avkomlingar till vargar i relativt sen tid – inte följer en människas blick, oavsett om det finns hinder i vägen eller ej.


Forskarna påpekar att tamhundar, efter lång avel, är så inriktade på att titta direkt in i våra ögon för att utröna våra intentioner, att de kanske inte bryr sig om andra signaler. Fler tester krävs för att förstå hur skillnaden uppstått.

Mer läsning

Annons