Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Varför är det så här?

Vad är det för nåt med oss svenskar? Varför är det så här? Varför är nationaldagsfirandet inte festligare än elvakaffet på vilket äldreboende som helst.

Annons

Tusentals förståsigpåare och annat mer eller mindre klokt folk har genom åren försökt förklara varför det svenska firandet är så ljummet. Så avslaget. Visst, det kan väl vara högtidligt att gubbar i kostym, gamla tanter i folkdräkt och några förskolebarn viftar upprymt med blågula flaggor och nåt kommunalråd håller tal och talar om för åhörarna att det är toppen med blå sjöar, gröna ängar och höga berg. Nationaldagen börjar klockan 12 och slutar trekvart efter. Inget firande i förskott. Inga tutande bilar. Inget festande på pubar och krogar. Inga fyrverkerier (kan bero på att det är ljust som på dagen dygnet runt). Ingen yra.

Bara så där kaffe med dopp-trevligt. Knappast något som generationerna i fertil ålder springer sig trötta för att få vara med om. Jag börjar ju själv vara i den där Festis- eller kaffe-åldern så nu är det ganska många år sedan jag tillbringade den 16 och 17 maj i Norge. Det är länge sedan nu, men jag kan fortfarande känna draget från proppfulla uteserveringar, parader och hålligång hela natten mot den egentliga nationaldagen den 17 maj. När det gäller firande känns det inte som 20 mil, utan snarare 20 ljusår till Trondheim.

Jo, jag vet att vi kan ha skoj i Sverige också. Storsjöyran är ett exempel. Där kan vi vara överjäst stolta över att vi är jämtar. Ewert Ljusberg håller tal och tusentals blå-vit-gröna flaggor, mössor och tröjor lyser upp sensommarnatten. Är det för att ingen tar snacket om republik på allvar. Att det är ett skämt att kräva utträde ur Sverige, att patriotismen är en ursäkt för att få dricka öl ur plastmuggar och skråla I natt är jag din till ännu ett av alla coverband som intar Storsjöns strand. Att krama en Jämtlandsflagga är ok. Viftar man med en blågul fana skruvar man samtidigt lite besvärat på sig och undrar om de som tittar på begriper att man INTE är nazist, Sverigedemokrat, Nationaldemokrat eller nåt sådant, utan bara är en svensk som är ganska stolt över att bo i ett fredligt land med lagom mycket sommar, yttrandefrihet, religionsfrihet, höga berg och djupa dalar. Visserligen med ett fotbollslandslag som inte kvalade in till VM, men ändå.

Att tillhöra något, att vara en del av någonting är viktigt. Är det då konstigt att nyanlända svenskar får svårt att få det att gå ihop? Hur ska de som inte är uppvuxna här kunna känna sig delaktiga i och vara stolta över det land där de bor, när vi som alltid har bott här har en så konstig inställning till att visa att vi tycker om det. Jag hissade min balkongflagga i går. Inte för att jag är nazist, utan helt enkelt för att jag är svensk och bor i Sverige. Och trivs med det.

Annons