Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Var är växthuseffekten när man verkligen behöver den?

Ända sedan början av mars har det varit på tapeten. Men nu när halva sommaren har gått känns det som om alla vägningar, alla späkningar och alla mätningar varit helt i onödan.

Annons

Visserligen kan man redan nu börja slimma kroppsdelarna för att vara i form för beach 2011, men i lördags kändes hela konceptet med tangabadbrallor, linne, solbränna, nyanlagd tangorabatt och friserat brösthår ganska meningslöst så jag åt pizza, ostkrokar och sköljde ner med billigt folköl som smakade jäst. Man törs nästan inte knysta om det, men en tanke som gnager mig är: Var är växthuseffekten när man verkligen behöver den? I Jämtland verkar det mer vara frågan om en fryshuseffekt. Jag har köpt nya möbler till balkongen, fina blommor och ett parasoll för att kunna mota den obevekliga solhettan. Hittills har jag inte behövt använda det en enda gång. Enda anledningen att fälla upp skulle vara för att slippa se det jättelika plakat som en byggfirma tycker att jag ska ha mitt i blickfånget. Ni som vill se eländet kan åka en tur efter Frösövägen. Ni kan inte missa presenningen som förkunnar att det ska byggas åtta lägenheter med hög standard. Eftersom jag är närmast berörd av att det byggs ett flerfamiljshus mitt framför ögonen på mig, och jag har en son som kanske snart vill slippa bo tillsammans med sin gamle far kollade jag upp vad det skulle kosta att köpa en lägenhet tvärs över gatan. Sonen har inga barn. En tvårummare skulle vara perfekt, så jag tog hem prislistan och höll förstås på att svimma. 2,2 miljoner för en tvåa, två miljoner tvåhundra tusen kronor. Med andra ord inget vare sig för mig eller sonen. Visserligen ska utsikten vara toppen, men jag menar att man kanske skulle vilja se något häftigare än stora kyrkan, Rådhuset och A4: s gamla officersmäss för att hala upp lädret och punga ut med två mille. Alla som ska bo i Östersund kan väl inte vara läkare eller Lottomiljonärer? Det kanske politikerna skulle ta och tänka på. Lika väl som det är populärt att kvotera - det är varannan hit och dit, skulle även bostadsbyggandet regleras. På en lyxlägenhet borde det byggas tre bostäder med en vettig månadskostnad. En hyra som inte förutsätter att man sålt en villa för att ha råd. Det är säkert fler än jag som undrar hur unga människor ska kunna få en chans att sätta eget bo. Jag såg på nyheterna att Sundsvalls kommun lyckats med det som Östersund inte klarade. Jag har tjatat om det förut, men jag tycker fortfarande att det är en skandal att inte funktionshindrade kan utnyttja det ombyggda Storsjöbadet fullt ut. I Östersund ska ingen utan full rörelseförmåga tro att man ska åka vattenrutschbana. Här har tydligen inte tekniken uppfunnits. I Sundsvall hade de i alla fall något slags ny manisk. Typ ett rum man kunde gå in i för att sedan transporteras några våningar upp. Jag tror att sundsvallarna kallade det för hiss och det kanske skulle vara något att kolla upp för Thomasson och de andra som bestämmer i Östersund.

Annons