Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vandringsparadiset Madeira inget för höjdrädda turister

/
  • Stora delar av Madeira är terrasserat. Man odlar nästan överallt, trots höjdskillnaderna.
  • Porto da Cruz och Örnklippan i bakgrunden. År 1992 rasade en stor bit av klippan ned i havet och bildade nytt land nedanför.
  • Leden mellan Machico och Porto da Cruz var förr den enda framkomliga vägen till kustsamhället via land. Det gäller att inte lida av svindel – där de vackraste vyerna finns är vägen som brantast.
  • Levadorna leder vatten över hela ön.
  • Somliga levador bjuder på breda cementfundament att gå på.
  • Cirka 80 procent av kusten består av branta klippor som störtar ned i havet. Cabo Girão heter klippan som med sina 580 meter över havet är Europas näst högsta kustklippa.
  • Levadorna är fortfarande livsviktiga för Madeiras jordbruk och särskilda ”levadorer” finns anställda för att underhålla dem och se till att de rensas efter ras.

Madeira är vandrarens paradis på jorden. Över 200 mil levador och ytterligare miltals med vandringsleder tar fotgängaren till platser och upplevelser man inte kan uppleva på annat sätt. Men man bör inte lida av svindel, de vackraste platserna är nämligen även de brantaste.

Annons

En morgon ger vi oss av tidigt. Uppe på Madeiras tredje högsta topp lär man kunna se ut över hela ön och även de omkringliggande öarna. Men det gäller att komma upp innan molnen sveper in från havet, har vi fått höra. Molnen, ja. Det är dem vi möter redan i skogen på väg upp. Snart blir det svårt att se vägen framför oss och väl uppe på Pico do Arieiro kan vi knappt se handen framför oss.

Termometern visar på två plusgrader och molnen ger ifrån sig ett lätt men envist duggregn. Vi lägger oss och sover i bilen för att se om vädret ska slå om, det gör det nämligen ofta på den här ön. Men efter knappt två timmar ger vi upp och rullar tillbaka nedåt till värmen och solen. Vädret är en faktor att räkna med på Madeira. För trots att man åker hit just för att klimatet är så jämnt året om, kan det vara stora lokala skillnader. Den norra sidan av ön får betydligt mer nederbörd än den södra, och skillnaderna i nederbörd var också orsaken till att man började anlägga vattenledningskanaler här. De så kallade levadorna leder vatten från den norra och mer nederbördsrika sidan av ön till den bördiga södra sidan.

Levadorna började anläggas redan på 1400-talet och i dag räknar man med att det finns drygt 200 mil levador över hela ön. De flesta av dem används fortfarande och fungerar dessutom som utmärkta vandringsleder. Man går antingen på kanten av den gjutna vattenkanalen eller på en stig bredvid och behöver sällan bekymra sig för att gå vilse eller tappa bort leden. Från 1500-talet och fram till år 1761 när slaveriet förbjöds användes slavar för att bygga levador som inte sällan tar sig fram längs halsbrytande branter, över broar och stup. Man kan gissa att åtskilliga liv gick till spillo för vattenkanalernas skull, och även i dag när levadorna är färdigbyggda och ofta säkrade med räcken är det inte helt ofarligt att ge sig ut var som helst.

Vi tvekar en aning inför en tur på Levada do Norte som i den tyska guideboken vi använder klassas som svart, likt pister i alperna. Men eftersom vi ändå ska vända tillbaka till bilen ger vi oss av och tänker att vi går så länge det känns säkert. Levada do Norte sträcker sig längs kanten av Ribeira Brava- ravinen.

Vi startar vår tur i byn Boa Morte och den första delen av levadan härifrån leder genom eukalyptusskog. Snart kommer vi fram till ravinens kant och genom en liten by. Nu börjar det bli brantare. Själva levadan har som oftast knappt någon fallhöjd utan bjuder på en behaglig promenad utan större ansträngning. Men på sina ställen störtar berget 200 meter lodrätt rakt ned i dalgången, och det finns inga räcken här.

Byn Eira do Morão som är nästa by vi passerar lär fram tills för bara några år sedan inte haft någon bilväg, utan byborna fick använda levadan eller den trappa som leder hela vägen ner i dalen ett par hundra meter ned.

Befolkningen på den här ön kan knappast ha varit några latmaskar, och man får väl hoppas att de inte haft höjdskräck. För flera av de vägar som tidigare varit de enda framkomliga är inget för dem med svindel. Visst finns det vandringsleder för alla på Madeira, från enklaste promenad där ett barn lätt kan följa med, till turer som bara rekommenderas vana vandrare eller klättrare. Men de vackraste är nog dessvärre även de brantare.

En av de vackraste vandringslederna på Madeira går längs norra kusten ned till orten Porto da Cruz. Stigen var från början enklaste vägen att ta sig dit, och är stundtals inhuggen i berget.

På vissa platser stupar berget 300 meter ned i havet på ena sidan stigen, och fortsätter nästan lika långt uppåt på den andra. Här ska man inte ge sig ut i dåligt väder då ras och hala stenar kan göra stigen livsfarlig. Men en solig dag som den här är det bara den egna höjdrädslan man måste hålla ordning på. Vackrare vyer är svåra att hitta och det är inte alls svårt att förstå varför många vandrare återvänder till Madeira år efter år.

Foto: Anna Lefvert

Mer läsning

Annons